Job 4

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

And he answered Eliphaz the Temanite and he said.

2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

¿ Did someone attempt a word to you will you be impatient? and to restrain words who? is he able.

3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

There! you have instructed many [people] and hands slack you strengthened.

4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

[the] stumbling They raised! words your and knees bending you strengthened.

5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

For now - it comes to you and you have become impatient it reaches to you and you have become dismayed.

6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

¿ Not [is] fear your confidence your hope your and [the] integrity of ways your.

7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Remember please who? that innocent did he perish and where? upright [people] were they destroyed.

8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Just as I have seen plowers of wickedness and sowers of mischief they harvest it.

9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

From [the] breath of God they perish and from [the] breath of anger his they come to an end.

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

[the] roaring of A lion and [the] sound of a lion and [the] teeth of young lions they are broken out.

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

A lion [is] perishing because not prey and [the] young of a lion they are scattered.

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

And to me a word it was brought secretly and it received ear my a whisper of it.

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

In disquieting thoughts from visions of [the] night when falls deep sleep on people.

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

Fear it happened to me and trembling and [the] multitude of bones my it caused to tremble.

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

And a wind over face my it passed over it made bristle [the] hair of flesh my.

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

It stood still - and not I recognized appearance its a form [was] to before eyes my a whisper and a voice I heard.

17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

¿ A person from God will he be righteous or? from maker his will he be pure a man.

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

There! in servants his not he trusts and against messengers his he charges error.

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

Also - [those who] dwell of houses of clay which [is] in the dust foundation their people crush them before a moth.

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

From morning to evening they are crushed to pieces because not [one who] sets to perpetuity they perish.

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."

¿ Not has it been pulled up tent cord their in them will they die? and not with wisdom.