Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Fremdeles svarede Elihu og sagde:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Hører, I vise! min Tale, og I forstandige! vender eders Øren til mig;
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
thi Øret prøver Talen, og Ganen smager Maden.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Lader os vælge os det rette, lader os kende imellem os, hvad godt er.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Thi Job sagde: Jeg er retfærdig, men Gud har borttaget min Ret.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
Uagtet jeg har Ret, skal jeg staa som en Løgner; ulægelig har Pilen truffet mig, skønt der ikke er Overtrædelse hos mig.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Hvor er en Mand som Job, der inddrikker Gudsbespottelse som Vand
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
og vandrer i Selskab med dem, som gøre Uret, og gaar med ugudelige Folk?
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
Thi han sagde: Det gavner ikke en Mand, om han har Behag i Gud.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Derfor, I Mænd af Forstand! hører paa mig: Det være langt fra Gud at være ugudelig, og fra den Almægtige at være uretfærdig.
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Thi han betaler et Menneske efter dets Gerning og lader enhver faa efter hans Vej.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Ja, sandelig, Gud handler ikke uretfærdigt, og den Almægtige forvender ikke Retten.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Hvo har beskikket ham over Jorden? og hvo har grundet hele Jordens Kreds.
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Dersom han vilde agte paa sig selv alene, samlede han sin Aand og sin Aande til sig:
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Da maatte alt Kød til Hobe opgive Aanden, og Mennesket blive til Støv igen.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Dersom du har Forstand, saa hør dette, vend dine Øren til min Tales Røst!
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Skulde vel den, som hader Ret, holde Styr? eller tør du sige den mægtige retfærdige at være uretfærdig?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Tør nogen sige til en Konge: Du Belial! til de ædle: Du ugudelige!
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Han anser ikke Fyrsternes Personer og agter ikke den rige fremfor den ringe; thi de ere alle hans Hænders Gerning.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
De dø i et Øjeblik, og det midt om Natten: Folk rystes og forgaa; og de mægtige tages bort, men ikke ved Menneskehaand.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Thi hans Øjne ere over hver Mands Veje, og han ser alle hans Skridt.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Der er intet Mørke og ingen Dødsskygge, hvori de som gøre Uret, kunne skjule sig.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Thi han behøver ikke at agte længe nogen, der skal stedes til Dom for Gud.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Han sønderslaar de mægtige uden at ransage, og han sætter andre i deres Sted.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Derfor kender han deres Gerninger og omkaster dem om Natten, at de blive knuste;
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
han slaar dem, hvor de ugudelige findes, paa det Sted, hvor Folk ser det.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Thi derfor vege de fra ham og agtede ikke paa nogen af hans Veje,
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
for at de kunde bringe den ringes Skrig ind for ham, og for at han maatte høre de elendiges Skrig.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Naar han skaffer Ro til Veje — hvo vil kalde ham uretfærdig? — og naar han skjuler sit Ansigt — hvo kan da beskue ham? — baade for et Folk og for et enkelt Menneske:
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Saa er det, for at en vanhellig ikke skal regere, og at der ikke skal være Snarer for Folket.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Mon nogen har sagt til Gud: Jeg har faaet, hvad jeg ikke forskylder?
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
Lær du mig ud over det, jeg kan se; dersom jeg har gjort Uret, da vil jeg ikke gøre det mere.
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Skal det være efter dit Skøn, at han skal gengælde? thi du har vraget, saa at du har at vælge, og ikke jeg? saa tal da, hvad du ved!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Folk af Forstand skulle sige til mig, og ligeledes den vise Mand, som hører mig:
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
„Job taler ikke med Forstand, og hans Ord ere ikke mere Klogskab‟.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
O gid, at Job maatte prøves til fulde, fordi han har svaret som uretfærdige Mænd!
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
thi han lægger Overtrædelse til sin Synd, imellem os klapper han i Hænderne og gør mange Ord imod Gud.
