Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Kodwa khathesi abatsha kulami ngensuku bayangihleka, oyise babo engangingabadelela ukubafaka lezinja zomhlambi wami.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Yebo, amandla ezandla zabo ayengaba yini kimi, ukuvuthwa kwabo sekuphelile?

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Ngenswelo langendlala bajujukile, bangqathuze elizweni elomileyo, elalikade liyinkangala legwadule.

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Abakha imibhida yetshwayi enkotheni, lempande yesihlahla serotemu iyikudla kwabo.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Baxotshwa phakathi kwabantu; bamemeza ngabo kungathi lisela;

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

ukuthi bahlale eliweni lezihotsha, imigodi yenhlabathi, lamadwala.

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

Bayakhonya phakathi kwenkotha, babuthane phansi kokhula.

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

Bangabantwana beziphukuphuku, yebo abantwana abangelabizo; betshaywa, bexotshwa emhlabeni.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

Khathesi sengiyingoma yabo, sengiyisiga sabo.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Banengwa yimi, bamela khatshana lami; kabayekeli ukungikhafulela ebusweni ngamathe.

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Ngoba ukhulule intambo yami, wangicindezela, ngakho balahle itomu phambi kwami.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Ngakwesokunene abatsha bayasukuma, bafuqa inyawo zami, bangivusela indlela zabo zokubhubhisa.

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

Badiliza indlela yami, bancedisa ukuqhubela phambili incithakalo yami, kabalamncedisi.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Beza kungathi bafohlela esikhaleni esibanzi; phakathi kwencithakalo batheleka.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Izesabiso ziphendukele phezu kwami; baxotshana lodumo lwami njengomoya, lempumelelo yami yedlula njengeyezi.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

Khathesi-ke umphefumulo wami uyazithulula phezu kwami; insuku zosizi zingibambile.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Ubusuku bugwaza amathambo ami phakathi kwami, lokungingqathuzayo kakuphumuli.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Ngobunengi bamandla akhe isembatho sami siyaguqulwa; uyangibhinca njengesiphika sebhatshi lami.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Ungiphosele odakeni, senginjengothuli lomlotha.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Ngiyakhala kuwe, kodwa kawungiphenduli; ngiyasukuma, unginanzelele nje.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Usuphenduke waba lesihluku kimi; ngamandla esandla sakho umelana lami.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Ungiphakamisela emoyeni, ungigadise kuwo, ungincibilikisele kusiphepho.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Ngoba ngiyazi ukuthi uzangibuyisela ekufeni, lendlini emiselwe bonke abaphilayo.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Kodwa umuntu kayikwelulela isandla engcwabeni, kumbe encithakalweni yakhe akhalele usizo.

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Kangimkhalelanga inyembezi yini owayelensuku ezilukhuni, umphefumulo wami wadabuka ngongumyanga?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Lapho ngilindele okuhle, kweza okubi; lapho ngilindele ukukhanya, kweza umnyama.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Imibilini yami yabila, kayithulanga, lensuku zosizi zingandulele.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Ngahamba ngilila, kungelalanga; ngasukuma ebandleni ngakhalela usizo.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Ngingumfowabo wemigobho, lomngane wezintshe.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Isikhumba sami simnyama phezu kwami, lamathambo ami atshile ngokutshisa.

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

Ichacho lami selibe yisililo, lomhlanga wami uyilizwi labakhala inyembezi.