Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered,

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

“How have you helped him who is without power! How have you saved the arm that has no strength!

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

How have you counselled him who has no wisdom, and plentifully declared sound knowledge!

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

To whom have you uttered words? Whose spirit came out of you?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

“The departed spirits tremble, those beneath the waters and all that live in them.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

Sheol is naked before God, and Abaddon has no covering. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

He stretches out the north over empty space, and hangs the earth on nothing.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

He binds up the waters in his thick clouds, and the cloud is not burst under them.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

He encloses the face of his throne, and spreads his cloud on it.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

He has described a boundary on the surface of the waters, and to the confines of light and darkness.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

The pillars of heaven tremble and are astonished at his rebuke.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

He stirs up the sea with his power, and by his understanding he strikes through Rahab.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

By his Spirit the heavens are garnished. His hand has pierced the swift serpent.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Behold, these are but the outskirts of his ways. How small a whisper do we hear of him! But the thunder of his power who can understand?”