Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

And Job made answer and said,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Even today my outcry is bitter; his hand is hard on my sorrow.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

If only I had knowledge of where he might be seen, so that I might come even to his seat!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would put my cause in order before him, and my mouth would be full of arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would see what his answers would be, and have knowledge of what he would say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he make use of his great power to overcome me? No, but he would give attention to me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There an upright man might put his cause before him; and I would be free for ever from my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

See, I go forward, but he is not there; and back, but I do not see him;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

I am looking for him on the left hand, but there is no sign of him; and turning to the right, I am not able to see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

For he has knowledge of the way I take; after I have been tested I will come out like gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My feet have gone in his steps; I have kept in his way, without turning to one side or to the other.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have never gone against the orders of his lips; the words of his mouth have been stored up in my heart.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But his purpose is fixed and there is no changing it; and he gives effect to the desire of his soul.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

For what has been ordered for me by him will be gone through to the end: and his mind is full of such designs.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

For this cause I am in fear before him, my thoughts of him overcome me.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God has made my heart feeble, and my mind is troubled before the Ruler of all.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

For I am overcome by the dark, and by the black night which is covering my face.