Job 16

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job reprit la parole et dit:

2 Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

De tels discours, j’en ai entendu beaucoup: vous êtes tous de pauvres consolateurs.

3 Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

Y aura-t-il une fin à ces paroles qui sonnent creux? Qu’est-ce donc qui te contraint de répliquer?

4 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Moi aussi, je pourrais parler comme vous, si seulement vous étiez à ma place; je pourrais aligner des paroles contre vous et hocher la tête à votre sujet.

5 Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Je vous donnerais du réconfort avec ma bouche, et le mouvement de mes lèvres serait votre soulagement.

6 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Maintenant; si je parle, ma douleur n’en sera pas adoucie; si je m’abstiens, me lâchera-t-elle pour cela?

7 Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

Oui, à l’heure présente Dieu m’a exténué; tu as jeté le trouble dans tout mon entourage.

8 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Tu m’as couvert de rides qui sont autant de témoins à charge; ma maigreur elle-même me trahit et dépose contre moi.

9 I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Sa fureur me déchire, me traite en ennemi; il grince des dents contre moi: mon adversaire darde sur moi ses regards.

10 Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

Ils ouvrent contre moi une bouche béante, ils me frappent ignominieusement sur les joues: en bande ils s’attroupent autour de moi.

11 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Le Tout-Puissant me livre à des écervelés; il me jette en proie aux mains des méchants.

12 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Je vivais paisible, et il m’a broyé; il m’a saisi par la nuque et mis en pièces; il m’a dressé comme une cible à ses coups.

13 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

Ses archers me cernent de toutes parts; sans pitié il me perce les reins, répand à terre mon fiel.

14 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

Il ouvre en moi brèche sur brèche, il court sur moi comme un guerrier puissant.

15 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

J’Ai cousu un cilice sur ma peau desséchée et traîné mon front dans la poussière.

16 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

J’Ai le visage tout bouffi par les pleurs; une nuit noire s’étend sur mes paupières.

17 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

Et aucune injustice ne souille mes mains! Et ma prière a toujours été pure!

18 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

O terre, ne recouvre pas mon sang! Qu’aucun obstacle n’arrête mes cris!

19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

Dès maintenant j’ai un témoin pour moi dans les cieux, un répondant dans les régions supérieures.

20 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Mes amis se raillent de moi: c’est vers Dieu que s’élèvent mes yeux baignés de larmes,

21 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

pour qu’il soit lui-même arbitre entre l’homme et Dieu, entre le fils de l’homme et son semblable.

22 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Car ce peu d’années vont s’écouler, et je prendrai un chemin par où je ne repasserai point.