Job 15
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
Should a wise men utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
Should he reason with unprofitable talk? or with speeches with which he can do no good?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
Yes, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
For thy mouth uttereth thy iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
Thy own mouth condemneth thee, and not I: yes, thy own lips testify against thee.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
[Art] thou the first man [that] was born? or wast thou made before the hills?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
What knowest thou that we know not? [what] understandest thou, which [is] not in us?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
With us [are] both the gray headed and very aged men, much older than thy father.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
[Are] the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
Why doth thy heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
That thou turnest thy spirit against God, and lettest [such] words go out of thy mouth?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
What [is] man, that he should be clean? and [he who is] born of a woman, that he should be righteous?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
Behold, he putteth no trust in his saints; yes, the heavens are not clean in his sight.
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
How much more abominable and filthy [is] man, who drinketh iniquity like water?
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
I will show thee, hear me; and that [which] I have seen, I will declare;
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
Which wise men have told from their fathers, and have not hid [it]:
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
To whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
The wicked man travaileth with pain all [his] days, and the number of years is hidden to the oppressor.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
A dreadful sound [is] in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for by the sword.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
He wandereth abroad for bread, [saying], Where [is it]? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
He runneth upon him, [even] on [his] neck, upon the thick bosses of his bucklers:
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on [his] flanks.
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
And he dwelleth in desolate cities, [and] in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection of it upon the earth.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompense.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
For the congregation of hypocrites [shall be] desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
