Job 13
1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
[Ecce omnia hæc vidit oculus meus, et audivit auris mea, et intellexi singula.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
Secundum scientiam vestram et ego novi: nec inferior vestri sum.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
Sed tamen ad Omnipotentem loquar, et disputare cum Deo cupio:
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
prius vos ostendens fabricatores mendacii, et cultores perversorum dogmatum.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
Atque utinam taceretis, ut putaremini esse sapientes.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
Audite ergo correptionem meam, et judicium labiorum meorum attendite.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
Numquid Deus indiget vestro mendacio, ut pro illo loquamini dolos?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
numquid faciem ejus accipitis, et pro Deo judicare nitimini?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
aut placebit ei quem celare nihil potest? aut decipietur, ut homo, vestris fraudulentiis?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
Ipse vos arguet, quoniam in abscondito faciem ejus accipitis.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
Statim ut se commoverit, turbabit vos, et terror ejus irruet super vos.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
Memoria vestra comparabitur cineri, et redigentur in lutum cervices vestræ.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
Tacete paulisper, ut loquar quodcumque mihi mens suggesserit.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
Quare lacero carnes meas dentibus meis, et animam meam porto in manibus meis?
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
Etiam si occiderit me, in ipso sperabo: verumtamen vias meas in conspectu ejus arguam.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
Et ipse erit salvator meus: non enim veniet in conspectu ejus omnis hypocrita.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
Audite sermonem meum, et ænigmata percipite auribus vestris.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
Si fuero judicatus, scio quod justus inveniar.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
Quis est qui judicetur mecum? veniat: quare tacens consumor?
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
Duo tantum ne facias mihi, et tunc a facie tua non abscondar:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
manum tuam longe fac a me, et formido tua non me terreat.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
Voca me, et ego respondebo tibi: aut certe loquar, et tu responde mihi.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
Quantas habeo iniquitates et peccata? scelera mea et delicta ostende mihi.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
Cur faciem tuam abscondis, et arbitraris me inimicum tuum?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Contra folium, quod vento rapitur, ostendis potentiam tuam, et stipulam siccam persequeris:
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
scribis enim contra me amaritudines, et consumere me vis peccatis adolescentiæ meæ.
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
Posuisti in nervo pedem meum, et observasti omnes semitas meas, et vestigia pedum meorum considerasti:
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
qui quasi putredo consumendus sum, et quasi vestimentum quod comeditur a tinea.]
