Job 12
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then answered Job, and said,
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
Truly ye are indeed the [right kind of] people, and with you wisdom must die out.
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
I also have sense like you; I do not fall short compared with you: and who possesseth not such things as these?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
I am as one laughed at by his friend, who calleth upon God, while he answered him: [yea, ] a laughing-stock though righteous and innocent.
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
To the unfortunate there is given contempt— according to the thoughts of him that is at ease— prepared [also] for those whose foot slippeth.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
Prosperous are the tents of robbers, and security is given to those that provoke God. to him who carrieth his god in his hand.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
Yet, do only ask of the beasts, and they will instruct thee; and the fowls of the heavens, and they will tell it thee;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
Or speak to the earth, and she will instruct thee; and the fishes of the sea will inform thee
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
Who knoweth not through all these that the hand of the Lord hath wrought this?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
[He] in whose hand is the soul of every living thing, and the spirit of all the bodies of men?
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
Doth not the ear try words, as the palate tasteth food for itself?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
So It with the ancients wisdom, and with [those of] length of days understanding,
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
That with him are wisdom and strength, his are counsel and understanding.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
Behold, he pulleth down, and there can be no rebuilding: he locketh [the prison] upon a man, and there can be no opening,
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
Behold, he restraineth the waters, and they dry up; or he suffereth them to flow, and they overturn the earth.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
With him are strength and counsel: his are the deceived and the deceiver.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
He leadeth counsellors away bereft of sense, and maketh the judges fools.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
He looseth the bond of kings, and bindeth a girdle around their loins.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
He leadeth priests away bereft of sense, and the powerful he causeth to walk on crooked paths.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
He removeth the speech from trusty speakers, and taketh away the intelligence of the aged.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
He poureth contempt upon princes, and the belt of the mighty be looseneth.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
He layeth open deep things from the midst of darkness, and bringeth out unto light the shadow of death.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
He permitteth the nations to become great, and destroyeth them: he spreadeth out the nations, and leadeth them away.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
He taketh away the sense of the chiefs of the people of the land, and causeth them to wander astray in a wilderness when there is no way.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
They grope in the dark without light, and he causeth them to wander astray like a drunken man.
