Jeremia 6

1 Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.

Aw Benjamin kaminawk, Jerusalem hoi cawnh hanah amsak oh, Tekoa ah mongkah to ueng oh! Beth-Haccerem ah angmathaih hmai to paang oh; zit kaom amrohaih loe aluek bang hoiah angzoh boeh.

2 Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.

Kranghoih kanawk tuep Zion canu to kam rosak han.

3 Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.

Tuutoep kaminawk loe angmacae ih tuunawk hoiah nihcae khaeah caeh o ueloe, anih tuk hanah ataeng boih ah kahni imnawk to sah o thui tih, kami boih mah angmacae ih ahmuen ah tuu to pacah o tih.

4 Ja, invigen eder till strid mot henne. "Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!

Anih tuk hanah om o coek ah; angthawk oh athun ah caeh o si. Toe aicae loe khosak a bing o boeh! Niduem boeh, kho doeh ving boeh.

5 Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser."

To pongah angthawk oh, khoving ah tuh o si loe, a oh o haih ahmuen to phrae pae o si.

6 Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck

Misatuh Angraeng mah hae tiah thuih; thingnawk to pakhru oh loe, Jerusalem tuk hanah long to takae oh; hae vangpui loe thuitaek han oh; a thungah loe pacaekthlaekhaih hoiah koi boeh.

7 Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.

Tuipuek mah tui tacawtsak baktih toengah, anih mah sethaih to tacawtsak boeh; a thungah athii longhaih hoi amrohaih lok to ka thaih; ka hmaa ah apet ai ah palungsethaih hoi ahma caakhaih to oh.

8 Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.

Aw Jerusalem, thuitaekhaih to talawk ah; to tih ai nahaeloe nang khae hoiah ka hinghaih tacawt ving ueloe, prae to kami om ai ah kang pongsak sut moeng tih, tiah a thuih.

9 Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.

Misatuh Angraeng mah hae tiah thuih; kanghmat misur thaih pakhrik baktiah, kanghmat Israel to pakhrik o tih, misur thaih pakhrik kami mah benthang thungah ban tapawh baktiah, na ban to tapawh let ah, tiah a thuih.

10 Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.

Nihcae mah tahngaih o hanah, mi khaeah maw lok ka thuih moe, acoehaih to ka paek han? Khenah, nihcae loe naa tangyat aat o ai pongah, thaih o kop ai; khenah, Angraeng ih lok to a pahuep o kaak moe, thaih han koeh o ai.

11 Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.

To pongah kai loe Angraeng palungphuihaih hoiah koi boeh moe, ka pauep thai ai boeh; tasa bangah kaom nawktanawk hoi nawnto angpop thendoengnawk nuiah ka kraih han boeh; zu sava hoi saning kacoeh mitongnawk to ka lak ving han.

12 Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.

Nihcae ih imnawk, lawk hoi a zunawk doeh, minawk khaeah ka paek moe, prae thungah kaom kaminawk nuiah ban ka payangh thuih han, tiah Angraeng mah thuih.

13 Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,

Kathoeng koek hoi kalen koek khoek to kami boih kamthlai koeh hmoekhaih hoiah koi o; tahmaa hoi qaima doeh lah ai, lok amlai o boih.

14 de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: "Allt står väl till, allt står väl till", och dock står icke allt väl till.

Monghaih om ai to mah, monghaih, monghaih, tiah a thuih o moe, kai ih kami ah kaom canunawk ih ahma cakhaih loe nung parai ai, tiah a naa o.

15 De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,

Nihcae mah panuet thok hmuennawk sak o naah azat o maw? Azat o ai, azathaih roe tawn o ai, mikhmai mataeng doeh sae o ai; to pongah nihcae loe kamtimh kaminawk salakah amtim o tih; nihcae ka thuitaekhaih atue phak naah loe, nihcae to atlim ah pakhrah o tih, tiah Angraeng mah thuih.

16 Så sade HERREN: "Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar." Men de svarade: "Vi vilja icke vandra på den."

Angraeng mah hae tiah thuih, Lamkrung ah angdoe ah loe khenah; canghnii ih loklamnawk to dueng oh, kahoih loklam to dueng oh loe, to loklam ah caeh oh, to tiah nahaeloe na pakhranawk mah anghakhaih to hnu o tih. Toe nihcae mah to ah ka caeh o mak ai, tiah thuih o.

17 Och när jag då satte väktare över eder och sade: "Akten på basunens ljud", svarade de: "Vi vilja icke akta därpå."

Mongkah lok to tahngai oh; nangcae toepkung kaminawk to kang suek pae, tiah ka naa. Toe nihcae mah, Ka tahngai o mak ai, tiah thuih o.

18 Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

To pongah prae kaminawk boih, tahngai oh; Aw minawk salakah kaom kaminawk panoek oh.

19 Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

Aw long, tahngai ah; khenah, nihcae loe ka thuih ih loknawk to tahngai o ai, ka patuk ih lok doeh pazui o ai, pahnawt o sut pongah, angmacae poekhaih thingthai ah kaom, amrohaih to hae kaminawk nuiah ka phaksak han.

20 Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.

Judah kaminawk tih hanah Sheba ih hmuihoih tui hoi angthla parai prae ih hmuihoih tui kai khaeah nang sin o loe? Na sak o ih hmai angbawnhaih to ka talawk mak ai; na sak o ih angbawnhaih hmuennawk mah kai palung anghoesak ai.

21 Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

To pongah Angraeng mah hae tiah thuih; khenah, hae kaminawk hmaa ah pakaakung ka suek pae han; ampanawk hoi a caanawk loe to ah nawnto amthaek o tih; imtaeng kami hoi angmah ih ampui doeh amro tih, tiah thuih.

22 Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.

Angraeng mah hae tiah thuih; Khenah, aluek bang hoiah acaeng maeto angzo tih; long boenghaih hoiah kalen parai acaeng to ka pahruek han.

23 De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.

Nihcae loe kalii hoi tayae to sin o tih; nihcae loe hmawsaeng o moe, tahmenhaih tawn o ai; nihcae ih lok loe angthawk tuiphu tuen baktiah tuenh; Aw Zion canu, nihcae loe misatuh kaminawk baktiah amthoep o, hrang nuiah angthueng o moe, nang tuk hanah angzoh o boeh, tiah a thuih.

24 När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.

To naah kaminawk mah, nihcae ih tamthang ka thaih o naah, kaicae ih ban loe thazok sut; nongpata mah ca tapen tom naah tong ih kana baktiah, patangkhanghaih hoi raihaih to ka tong o, tiah thuih o.

25 Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!

Sithaw mah, praezaek ah caeh o hmah, loklam ah doeh amkae o hmah, misa loe sumsen to sin moe, ahmuen kruekah amkaeh pongah zit han oh, tiah thuih.

26 Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.

Aw kai kaminawk ih canu, kazii to angzaeng oh loe, maiphu pongah amlet oh; maeto khue a tawnh ih capa to duek naah qah baktiah qah oh loe palungsae oh; parokung loe akra ai ah aicae nuiah pha tih boeh.

27 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.

Sithaw mah, kai ih kaminawk khosakhaih tuinuen to na panoek thai hanah, kai ih kaminawk tanoek kami hoi nihcae abuephaih ah kang suek boeh.

28 De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.

Nihcae loe palungthah kami, laisaep thaih kami ah oh o; sumkamling hoi sum baktiah a oh o moe, kamrosak thaih hmuen ah a oh o.

29 Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

Hmai to cenh moe, hmai doeh angqong boeh, sum doeh amkaw boeh; toe atui pacii kami mah pacii ih atui loe azom pui ah ni oh; kasae kaminawk ih sethaih loe cing thai ai.

30 "Ett silver som må kastas bort", så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.

Angraeng mah nihcae to pahnawt sut boeh pongah, kaminawk mah nihcae loe pahnawt sut ih sumkanglung, tiah kawk o tih.