Jeremia 10

1 Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:

Vo Israel Insung, naheng’a Pakai thusei hi ngaiyuvin!

2 I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.

Pakaiyin hitin aseiye, “Namtin vaipi ho chonna bangin, vanthangjol’a melchihna chom chom ho jeh in, khonung thua nangho lungthoi hih`un. Amaho jeh chun namtin vaipi tija jongleh, nangho vang kicha hih`un.

3 Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;

Ajeh chu, amaho chonna lamlheh jouse chu, thujou leh ngolna thu jeng ahi: Amahon gamlah’a thingphung ho aphuhlhu uvin, hichea chu thingthem bolpan, semthu pathen lim asemdoh ji ahi.

4 med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.

Hichu, sana leh dangka in atomjol un, thingkil in akilun, sehcha’n akhendet un, akitoldoh louna diu asemjiuve.

5 Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.

Amahon asemthu-u pathen limho chu, paotheilou leh chattheilou ahin, loulaiya vachate kichat dinga kisemthu milim ho bep ahiuvin, doplea choile ding bep ahiuve, Hitobang semthu pathen ho chu kicha hih un, amaho chun, nachung a thilse jong chuleh thilpha jong abolthei pouve” ati

6 Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.

Vo Pakai hatchungnung, nangtoh kibang koima aumpoi. Nangma loupitah leh lentah nahin, namin jong thaneitah ahi.

7 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.

Nangma namtin vaipi chunga leng nahin, nang changing bou ahi. Ajeh chu, leiset chung a miching jouse leh lenggam jouse lah’a, nangtoh kibang aumpoi.

8 Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,

Semthu doilim houhohi, angol leh atanang jeng ahiuve. Amahon kichatah’a ajen uva ahouvuchu, thing’a kon’a kisem thu ahibouve.

9 silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.

Amahon Tarshish a konin dangka kikhengtohsa chuleh Uphaz a konin sana ahinpodoh uvin; Hichehoa kon chun, khutthem mihon, semthu pathen lim semdoh un, chujouteng, ponkhui themhon hiche ho chu, ponsandup leh pondum in atomjolsel uvin ahi.

10 Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.

Ahinlah, Pakai chu amabou Pathen dihtah ahijing e. Ama chu hingjing Pathen ahin, tonsot lengpa ahi. Alunghan in van leh leiset akithinsah in, namtin vaipin alungsat adoujoupoi.

11 Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.

Hichehi semthu Pathen lim houho heng a seipehun, “Nanghon nahouvu, van le leiset ‘a kon’a mangthah gamdiu ahi, tipeh’un,’’ ati:

12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

Pakaiyin athahat in leiset asemdoh in, achihnan leiset atungdet e. Chule athil hetkhen themnan vanthamjol hi, pon bangin aphou jahe.

13 När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

Ama thusah in vanthamjol gin akithongin chule go ajujin; Aman leiset chunga konin meibol ho akaithou sahjin ahi. Aman gotwi ajuhlhah sahjin, kolphe avahsahjin, Chule khopi hui jong akholna-a konin aladohjui ahi.

14 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

Mijouse hi hetna beiyin tanang in aum’uve. Khut themtah’a thil semdoh ho jong, asemthu-u milim ho chun ajumsah gam’u ahitai. Ajeh chu, asemdoh hou chu abon’a alem’a kisemdoh chule haina hu neilou jeng ahiuve.

15 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

Hiche semthu doilim ho chu, abon’a pannabei leh alem jong ahiuve. Amaho chu, Pakai nikho ahunglhun teng, Kisumang soh hel dingu ahi.

16 Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

Ahivangin, Israel Pathen chu, amaho tobang’a semthu ahipoi. Ama chu imajouse semdohpa Pathen dihtah chu ahin; Israel jeng jong, ama goulo dinga akilhendoh ahin, Ama min chu thaneipen Pakai ahi.

17 Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.

Naponvai kichuntup un, khopi dalha dingin kigosan um un, gal miten naumkimsoh’u ahitai.

18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

Ijeh inem itileh Pakaiyin hitin aseiye. “Photlot changa, hiche gamsunga chengho nabonuva, kasepdoh ding nahiuve. Keiman nachunguva gim gentheina nasatah kabuh lhah ding, chuleh nanghon kalungsatna natokhah teidiu ahi,”ati.

19 Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!

Kaki suhkhahna maha anase behseh in, kathoh gimna jong ahahsa valtai. Kanatna jong adamthei louding ahitan, hijongle engbolna kato ahijeh'in, kathoh doh ding ahi, kati.

20 Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

Ka-in jong akisusen, eikithopia eisoldoh pih ding mi koima aumpoi. Kachate jong eilah peh uvin, keiman avel’a amaho chu kamukit louding ahitai.

21 Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.

Kamite, kelngoi chinga pangho, alung chavai leh atanang jeng ahiuvin: Ajeh chu, amahon Pakaiya hungkon chihna ahol tapouve. Hitijeh chun, abolna lam jouseuva alosam’un, chuleh achin’u kelngoi hon ho jong avahcheh gamtauvin ahi.

22 Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

Ngaiyun, gin umtah gal miho ogin kithong jeju pumin, sahlam’a konin ahung kitolsuh uve. Amahon Judate khopi jouse alonkhumuva asuhmangdiu, khogem nung’a ngei-hon te kokhuh asosah diu ahi.

23 Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.

O Pakai keiman kahet Kahinkhohi keima thua um ahipon, chuleh kakalse nading leh kam'a lamjot nading jong, keima sunga um ahipoi.

24 Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.

Hijeh chun Vo Pakai, keima neisudih tan, Na lunghan hu-in vang neibol hih in, keiman kadoujou louhel ding ahi.

25 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.

Nalungsat chu, nangma hephalou namtin vaipi ho chunga bunglhan. Chule nangma minphah nomlou mite chunga bunglhan. Ajeh chu amahon Israel insung abahgamun, anechai hel tauve. Chuleh agamsungu jong ahomkeovin aumsah tauvin ahi.