Jakobsbrevet 2
1 Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
O ry longo, toloño tsy am-pirihiañe ty fatokisa’areo am’Iesoà Norizañe Talèn-engen-tikañey.
2 Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
Aa naho mimoak’ am-pivori’ areo ao t’indaty mibange volamena, an-tsaroñe marerarera, vaho mizilik’ ao ka ty rarake rotarota,
3 och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: "Sitt du här på denna goda plats", men däremot sägen till den fattige: "Stå du där", eller: "Sätt dig därnere vid min fotapall" --
fe ie mañisoke i misaroñe soay, ami’ty hoe: Ingo ty toe-tsoa hiambesara’o, fe amy poi’ey ty hoe: Mijohaña ey hoek’eo, ndra ty hoe: Mikopepaha an-tomboko etoa,
4 haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
tsy fa nifampirihy hao, nanao satam-pizaka raty tsereke?
5 Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
Tsendreño ry longo sarotse: Tsy jinobon’ Añahare hao ondaty rarake am-pihaino’ ty voatse toio ho mpañaleale am-patokisañe vaho mpandova i fifeheañe nampitama’e o mikoko azeo?
6 I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
Le ndra binote’ areo i rarakey. Tsy ty mpiefoefo hao ty mamorekeke naho mikozozotse anahareo mb’an-jaka añe?
7 Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
Tsy ie hao ty mañinje i tahinañe aman-kasy ikanjiañe anahareoy?
8 Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: "Du skall älska din nästa såsom dig själv", då gören I visserligen väl.
Aa naho toe henefe’ areo i Hàm-pifeheañe amy sokitse masiñey manao ty hoe: Kokò ondatio manahake ty vata’o, le manao soa.
9 Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
F’ie mirihy, le mandilatse naho voa-fatse amy Hake, fa mpiola.
10 Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
Amy te ndra iaia mañambeñe ty halifora’ i Hake fe mandilatse lily raike, le voa-zaka am’iaby.
11 Densamme som sade: "Du skall icke begå äktenskapsbrott", han sade ju ock: "Du skall icke dräpa." Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
I nanao ty hoe: Ko mañarapilo, ro nanao ty hoe ka, Ko mañè-doza. Fa naho tsy mañarapilo rehe, fe mamono ondaty, le mpañota Hake.
12 Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
Aa le misaontsia vaho mañaveloa hambañe amo hizakañe amy Hake mampidadaio,
13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
fa zaka tsy aman-tretrè ty ho amy tsy miferenaiñe. Toe reketen-tretrè ty zaka.
14 Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
O korahe, inoñe ty mahasoa ondaty te manao ho mpiantoke f’ie tsy mitoloñe? Haharombak’ aze hao o fiantofa’eo?
15 Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
Aa naho mihalo tsy aman-ko kamaeñe ty rahalahy ndra rahavave,
16 och någon av eder då sade till denne: "Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt" -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
fe anoa’ ty raik’ ama’ areo ty hoe: Akia, manitsiña, mangatsakatsaha naho mianjaña, fe tsy itolora’o ze paia’ i sandri’ey, inoñe ty soa azo’e?
17 Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
Ie amy zao, mate ty fiantofañe miereñereñe tsy mitoloñe.
18 Nu torde någon säga: "Du har ju tro?" -- "Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro."
Hera eo ty hanao ty hoe, Amam-piantofan-drehe, fa fitoloñañe ty ahy. Aboaho amako i fiantofa’o tsy maha-pi-drahay, le haboako ama’o amo satakoo ty fatokisako.
19 Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
Iantofa’o te raike t’i Andrianañahare! Hasirìty! Manao soa, miantoke ka o kokolampao vaho mititititike.
20 Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
Satri’o hao, ry seretse, ty hahafohiñe te tsy vara ty fiantofañe tsy mitoloñe?
21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
Tsy nivantañe’ o fitoloña’eo hao t’i Abraàme raen-tikañe ie nañenga Isaka ana’e an-kitrely?
22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
Tsy oni’o hao te nifanehak’ amy fatokisa’ey o sata’eo naho nañeneke i fatokisa’ey o fitoloña’eo?
23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"; och han blev kallad "Guds vän".
Ie nahafonitse i sokitse masiñe manao ty hoey: Niantok’ an’ Andrianañahare t’i Abraàme le nivolilieñe ho havantañañe ama’e vaho natao rañen’Añahare.
24 I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
Inao! ampivantañe’ i fitoloña’ey t’indaty fa tsy i fiantofa’ey avao.
25 Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
Nanao zay i Rahaba tsimirirañe, tsy nampivantàñem-pitoloñañe hao re ie nanoe’e añ’anjomba i nahitrike rey vaho nampomba’e mb’an-dalan-kafa mb’eo?
26 Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.
Eka, hambañe amy te mihomake ty sandriñe tsy amañ’arofo; le mate ka ty fiantofañe tsy arahen-tsata.
