Jesaja 52
1 Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
— Oyƣan, oyƣan, i Zion, küqüngni kiyiwal, I Yerusalem, muⱪǝddǝs xǝⱨǝr, güzǝl kiyim-keqǝkliringni kiyiwal; Qünki bundin baxlap sünnǝt ⱪilinmiƣanlar yaki napaklar iqinggǝ ikkinqi kirmǝydu.
2 Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
Topa-qangdin qiⱪip ɵzüngni silkiwǝt; Ornungdin tur, olturuwal, i Yerusalem; Ɵzüngni boynungdiki zǝnjirlǝrdin boxitiwǝtkin, i tutⱪun bolƣan Zion ⱪizi!
3 Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.
Qünki Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — «Silǝr ɵzünglarni pulsiz setiwǝtkǝnsilǝr; Pulsiz ⱪayturup setiwelinisilǝr».
4 Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
Qünki mundaⱪ dǝydu Rǝb Pǝrwǝrdigar: — Hǝlⱪim dǝslǝptǝ Misirƣa musapir süpitidǝ qüxkǝnikǝn, Xundaⱪla yeⱪinda Asuriyǝ ularni ǝzgǝn yǝrdǝ,
5 Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
(Əmdi ⱨazir hǝlⱪim pulsiz elip kelinginidǝ, — dǝydu Pǝrwǝrdigar) Mening karim bolmamdikǝn? Ular üstidin ⱨɵkümranliⱪ ⱪilƣuqilar ularni zar ⱪaⱪxatⱪan, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Xundaⱪla namim bolsa kün boyi tohtawsiz ⱨaⱪarǝtlǝngǝn tursa, Mening karim bolmamdikǝn?!»
6 Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.
Xunga Ɵz hǝlⱪim Mening namimni bilidu; Xunga xu küni ular Mening «U» ikǝnlikimni, xundaⱪla ularƣa: «Kɵr, Meni!» dǝydiƣanliⱪimni bilidu.
7 Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: "Din Gud är nu konung!"
Taƣlar üstidǝ hux hǝwǝr elip kǝlgüqining ayaƣliri nemidegǝn güzǝl-ⱨǝ! U aram-hatirjǝmlikni jakarlaydu, Bǝhtlik hux hǝwǝrni elip kelidu, Nijat-ⱪutuluxni elan ⱪilidu, U Zionƣa: «Hudaying ⱨǝmmigǝ ⱨɵküm süridu!»
8 Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.
Kɵzǝtqiliringning awazini angla! Ular awazini kɵtüridu, Nahxilarni yangritip towlaydu; Qünki Pǝrwǝrdigar Zionni elip ⱪaytⱪanda, ular ɵz kɵzi bilǝn kɵridu!
9 Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.
I Yerusalemning harabiliri, nahxilarni yangritip tǝntǝnǝ ⱪilinglar! Qünki Pǝrwǝrdigar Ɵz hǝlⱪigǝ tǝsǝlli bǝrgǝn, U Yerusalemni ⱨǝmjǝmǝtlik ⱪilip ⱪutⱪuzƣan!
10 HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.
Pǝrwǝrdigar ǝllǝrning ⱨǝmmisining aldida Ɵz muⱪǝddǝs Bilikini eqip ayan ⱪilƣan; Xuning bilǝn yǝr-zeminning barliⱪ qǝt-yaⱪiliri Hudayimizning nijat-ⱪutuluxini kɵridu.
11 Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.
Qiⱪip ketinglar, qiⱪip ketinglar; Ⱨeq napak nǝrsigǝ tǝgmǝy xu yǝrdin qiⱪip ketinglar; Uning otturisidin qiⱪip ketinglar; Pǝrwǝrdigarning muⱪǝddǝs ⱪaqa-ⱪuqilirini kɵtürgüqilǝr, ɵzünglarni pak tutunglar;
12 Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg.
Qünki silǝr aldiriƣan peti ǝmǝs, Patiparaⱪ ⱪaqⱪan peti ǝmǝs qiⱪip ketisilǝr; Qünki Pǝrwǝrdigar aldinglarda mangidu, Israilning Hudasi arⱪa muⱨapizǝtqinglar bolidu.
13 Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
« — Kɵrünglarki, Mening ⱪulum danaliⱪ bilǝn ix kɵridu, U [alǝm aldida] kɵtürülidu, yuⱪiri orunƣa qiⱪirilidu, naⱨayiti aliy orunƣa erixtürülidu.
14 Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
Lekin nurƣun kixilǝr seni kɵrüp, intayin ⱨǝyran ⱪelixidu, — Qünki uning qirayi baxⱪa ⱨǝrⱪandiⱪiningkidin kɵp zǝhimlǝngǝn, [Ⱪulning] ⱪiyapiti xu dǝrijidǝ buzuwetilgǝnki, uningda ⱨǝtta adǝm siyaⱪimu ⱪalmiƣan!
15 så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
U xu yol bilǝn nurƣun ǝllǝrning üstigǝ [ⱪan] qaqidu. Ⱨǝtta xaⱨ-padixaⱨlarmu uning karamitidin aƣzini tutupla ⱪalidu; Qünki ɵzlirigǝ ǝzǝldin eytilmiƣanni ular kɵrǝlǝydu, Ular ǝzǝldin anglap baⱪmiƣanni qüxinǝlǝydu.
