Jesaja 25

1 HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.

Pǝrwǝrdigar, Sǝn mening Hudayim; Mǝn Seni üstün dǝp mǝdⱨiyilǝymǝn, Mǝn Sening namingni mubarǝklǝymǝn, Qünki Sǝn karamǝt ixlarni, Sadiⱪliⱪ wǝ ⱨǝⱪiⱪǝt iqidǝ ⱪǝdimdin buyan ⱪǝlbinggǝ pükkǝnliringni bǝja kǝltürgǝnsǝn.

2 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den befästa staden till en grushög; främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad, aldrig skall det byggas upp igen.

Qünki Sǝn xǝⱨǝrni harabilik, Ⱪǝl’ǝ-ⱪorƣanliⱪ yurtni harab, Yatlarning ordisini xǝⱨǝr bolalmas ⱪilƣansǝn, U ikkinqi ⱨǝrgiz ⱪurulmaydu.

3 Därför måste nu det vilda folket ära dig, den grymma hednastaden frukta dig.

Xunga ⱨeliⱪi küqlük hǝlⱪ Seni uluƣlaydu, Əxǝddiy ǝllǝrning ⱨeliⱪi xǝⱨiri Sǝndin ⱪorⱪidu;

4 Ty du har varit ett värn för den arme, ett värn för den fattige i hans nöd, en tillflykt mot störtskurar, ett skygd under hettan. Ty våldsverkarnas raseri är likasom en störtskur mot en vägg.

Qünki Sǝn miskinlǝrgǝ ⱪorƣan, Yoⱪsullarning dǝrdi-ⱨajitigǝ ⱪorƣan, Boranƣa dalda, Issiⱪⱪa sayǝ bolƣansǝn; Qünki ǝxǝddiylǝrning zǝrbǝ dolⱪuni tamƣa urulƣan borandǝk, Ⱪaƣjiraⱪ yǝrni basⱪan issiⱪ ⱨawadǝk boldi. Biraⱪ issiⱪ ⱨawa bulut sayisi bilǝn tosulƣandǝk, Sǝn yatlarning quⱪan-sürǝnlirini pǝsǝytisǝn; Əxǝddiylǝrning ƣǝlibǝ nahxisi pǝs ⱪilinidu.

5 Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm; ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga, så dämpas de grymmas segersång.

6 Och HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.

Wǝ muxu taƣda samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar barliⱪ ⱪowmlar üqün ziyapǝt ⱪilidu — Mayliⱪ yemǝkliklǝr, Süzdürülgǝn kona xarablar, Yiliki toⱪ mayliⱪ yemǝkliklǝr, Süzdürülgǝn, yahxi saⱪlanƣan kona xarablardin bolƣan ziyapǝt bolidu;

7 Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och det täckelse som betäcker alla folkslag.

Wǝ U muxu taƣda ⱨǝmmǝ ⱪowmlarni yapidiƣan qümpǝrdini, Barliⱪ ǝllǝrni yapidiƣan yapⱪuqni yoⱪitidu;

8 Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat.

U ɵlümni mǝnggügǝ yutup yoⱪitidu! Rǝb Pǝrwǝrdigar ⱨǝrbir yüzdiki yaxlarni sürtiwetidu; Pütkül yǝr-zemin aldida Ɵz hǝlⱪining xǝrmǝndilikini elip taxlaydu; Qünki Pǝrwǝrdigar xundaⱪ eytⱪan.

9 På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.

Wǝ xu künidǝ deyiliduki: — «Mana, Hudayimiz muxu, biz Uningƣa tǝlmürüp kǝlgǝn, U bizni ⱪutⱪuzidu; Mana, muxu Pǝrwǝrdigardur, biz Uningƣa tǝlmürüp kǝlgǝn, Biz xadlinip Uning nijat-ⱪutulduruxidin hursǝn bolimiz».

10 Ty HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom strå trampas ned i gödselpölen.

Qünki muxu taƣⱪa Pǝrwǝrdigarning ⱪoli ⱪonup turidu; Wǝ saman azgalda tezǝk bilǝn qǝylǝngǝndǝk, Moab Uning putliri astida qǝylinidu;

11 Och huru han än där breder ut sina händer, lik simmaren, när han simmar, så skall dock hans högmod bliva nedbrutet, trots hans händers alla konster.

[Moab] axu [tezǝklik] azgaldin üzüp qiⱪix üqün ⱪolini keridu, Biraⱪ uning ⱪoli qewǝr bolƣini bilǝn, [Rǝb] uning tǝkǝbburluⱪini pǝs ⱪilidu.

12 Ja, dina murars höga fäste störtar han omkull och ödmjukar, han slår det till jorden, ned i stoftet.

U sepilliringning egiz mudapiǝlik ⱪorƣanlirini ƣulitip, Yǝr bilǝn yǝksan ⱪilip, Topa-qangƣa aylanduridu.