1 Mosebok 30

1 Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, eljest dör jag."

Resoli'a mofavrea Jekopuna kase omino nuna'amofo kaniverenenteno, amanage huno Jekopuna asami'ne, Mofavre onte manine'na frisugi, Mofavre eri fore hunamio.

2 Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: "Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt."

Higeno Jekopuna asi vazigeno Resolina rinkfa henenteno amanage hu'ne, Nagra Anumzana omani'noanki, aza karimpa erikigenka mofavrea kamu'enena hunka kasenontane.

3 Hon sade: "Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma."

Higeno Resoli'a amanage hu'ne, Kato mofani'a Bilha'a ama mani'neanki, antenka masegeno mofavre kase naminkeno, agripinti nagranena ana zanke hu'na mofavrea eri fore haneno.

4 Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.

Anage nehuno kato mofa'a Bilhana amigeno anaroza higeno, Jekopu'a anteno mase'ne.

5 Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.

Ana higeno Bilha'a Jekopunteti amu'ene huno ne'mofavre kasente'ne.

6 Då sade Rakel: "Gud har skaffat rätt åt mig; han har hört min röst och givit mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.

Resoli'a amanage hu'ne, Anumzamo'a fatgoza hu'nane nehuno, nunamuni'a antahinamino ne'mofavre namie. Nehuno agi'a Dani'e huno ante'ne.

7 Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.

Resoli kato mofa Bilha'a ete mago'ene amu'ene huno Jekopuna ne'mofavre kase amigeno tare se'ne.

8 Då sade Rakel: "Strider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.

Resoli'a nevreno anage hu'ne, nuna nimofona tusiza hu'na kruno renente'na agateroe. Anage nehuno ana mofavremofo agi'a Naftali'e huno ante'ne.

9 Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.

Hanki Lia'a mago'ene mofavre onte mani'neno keana higeno, kato mofa'a Zilpana avreno Jekopu nenaroza hinogu eme ami'ne.

10 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.

Lia kato mofa Zilpa'a Jekopuna ne'mofavre kase ami'ne.

11 Då sade Lea: "Till lycka!" Och hon gav honom namnet Gad.

Anante Lia'a amanage hu'ne, Na knare'za hue, nehuno agi'a Gati'e huno antemi'ne.

12 Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.

Lia kato a'mo Zilpa'a ne'mofavre Jekopuna kase amigeno tare se'ne.

13 Då sade Lea: "Till sällhet för mig! Ja, jungfrur skola prisa mig säll." Och hon gav honom namnet Aser.

Ana higeno Lia'a anage hu'ne, Nagra muse huankino, a'nemo'za muse hu'mo'e hugahaze. Nehuno Asa'e huno agi'a antemi'ne.

14 Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: "Giv mig några av din sons kärleksäpplen."

Witi taga hu'za eme vatu nehaza knare, Rubeni'a vano hiregati mago'a rone hunte flaua raga (Mandrake) erino nerera Lia hirega e'ne. Higeno Resoli'a amanage huno Liana antahige'ne, Muse (plis) hugantoanki Rubeni'ma rone hu flaua'mofo raga'a eme kami'nefintira mago'a namio.

15 Men hon svarade henne: "Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?" Rakel sade: "Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen."

Hianagi Lia'a amanage hu'ne, Kagrama nenavema hanre'nanana, e'i osi zampi? Hutenka menina ne' mofavrenimo'ma ronema hu flauama erino'ma e'nea erisue hunka nehano? Higeno Resoli anage hu'ne, Ha knarere, ana ronehu flauama namisana nona'a Jekopu'a meni kenage kagrane emasegahie.

16 När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: "Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig." Så låg han hos henne den natten.

Higeno ana zupa kinaga Jekopu'a hozaregati ne-egeno, Lia'a kantegati ome nevreno anage huno asmi'ne, mofavre'nimo'ma rone hu flauama erino e'nea flauateti Resolina nemina, kagrira ko miza se'noanki, kagra enka nagrane emasegahane. Higeno ana kenege Jekopu'a Lia'ene umase'ne.

17 Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.

Anumzamo'a Leana antahi amigeno, amu'ene huno 5fu'mofona ne'mofavre Jekopu'na kase ami'ne.

18 Då sade Lea: "Gud har givit mig min lön, för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.

Lia anage hu'ne, Anumzamo'a mizani'a namie, na'ankure eri'za mofani'a nenave avre amugeno anteno masegeno mofavre kase nami'ne. Huteno agi'a Isaka'e huno antemi'ne.

19 Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.

Lia'a Isaka amageteti amu'ene huno 6simofona ne'mofavre Jekopuna kase ami'ne.

20 Då sade Lea: "Gud har givit mig en god gåva. Nu skall min man förbliva boende hos mig, ty jag har fött honom sex söner." Och hon gav honom namnet Sebulon.

Lia'a anage hu'ne, Anumzamo'a mareri'nea miza muse hunanteno nami'neankino, menina nenave'a nagrira antahinamigahie. Na'ankure 6si'a ne'mofavre kase amue. Nehuno agi'a Zebuluni'e huno ante'ne.

21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

Henka'a Lia'a Zebuluni amagetetira mofara mago anteno agi'a Daina'e hu'ne.

22 Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.

Anantera Anumzamo'a Resoli nunamuna antahi'nemino mofavre ante ku'a eri vasanente'ne.

23 Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min smälek."

Ana higeno amu'ene huno ne'mofavre kasenenteno anage hu'ne, Anumzamo'a nagaze zana eri amne hunante huno nehuno,

24 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: "HERREN give mig ännu en son."

agi'a Josefe'e huno antenemi'no anage hu'ne, Anumzamo'a ne'mofavrea mago'ene namisie.

25 Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: "Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.

Hagi Resoli'a Josefema kasentetegeno Jekopu'a Lebanina amanage huno asami'ne, nonkuma'niare mopani'arega vunaku huanki hunantege'na va'neno.

26 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig."

A'neni'ane mofavre nagani'ane zamagriku hu'na eri'zanka'a eri'na e'noanki natregena va'neno. Hagi kagrake'za eri'zama erigante'noa zana kenka antahinka hu'nane.

27 Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig."

Hianagi Lebani'a amanage huno Jekopuna asami'ne, Nagrama kasnampa hu'na kagri'ma kagoana, nagrane mani'nankeno Ra Anumzamo'a kagriku huno asomura hunenante. Hagi menima kagrama kavesi nantesunka nagrane manio.

28 Och han sade ytterligare: "Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det."

Nehuno Lebani'a ru'ene kea avazu huno anage hu'ne, Kema hananama'a ana avamente kamigahue. Hagi miza agi ahenanto.

29 Han svarade honom: "Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.

Higeno Jekopu'a amanage huno asami'ne, nagrama eri'zanka'a eri'na neogeno maka afukamo knareke huno e'neana, kagra kenka antahinka hu'nane.

30 Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus?"

Nagrama ome'nogenka, kagra osi'a sipisipi afuzaga ante'nananagi, nagrama erua eri'zampi Ra Anumzamo'a asomu hugantegeno rukazi huno rama'a fore hu'ne. Hagi ina zupa natre'nankena a' mofavreni'a zamaza hugahue?

31 Han svarade: "Vad skall jag giva dig?" Och Jakob sade: "Du skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.

Higeno Lebani'a amanage huno Jekopuna asmi'ne, Na'a nagra kamigahue? Higeno Jekopu'a anage hu'ne, Kagra mago zane hunka onamigahane. Kagra magoke zantfa nagrira hunantegahane, nagra mago'ene afuzagaka'a traza me'nesirega kegava hugantegahue.

32 Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.

Hagi menina natrege'na maka afu zagaka'a mani'nafi vano nehu'na, tupri tapri sipisipine, aganumpa lama anenta'ma tegre ramine'niane, tupri tapri hu'nenia memene avre rure ha'nenkeno, e'i ana afu'zagamo nagri miza megahie.

33 Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna."

Henka mizama naminaku hanana zupa, havigema hu'zankura e'i anamo eriama hunantegahie. Hakare'a agrono kre ramineni'ane, tupri tapri osu'nenia memempi, aganumpa osu'nenia lama anenta'enema, nagri afupima kenunka kumzafa se'nane huo.

34 Då sade Laban: "Välan, blive det såsom du har sagt."

Higeno Lebani'a amanage hu'ne, Ha knareki, kema hanaza huo.

35 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.

Higeno ana zagekna zupage, agra'a Lebani'a vuno maka'a agrono krerami'neane, tupri taprima hu'nea ve memene tupri tapri hu'nea a' memene, efeke hu'neane, aganumpa sipisipi afura avrezamige'za amohe'za afete'are ome ante'za kegava hu'naze.

36 Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.

Lebani'a Jekopuna atreno taregi magoki zagegna vu'are afete afu'zaga'a avreno umanigeno, Jekopu'a ruga'a afu'zagare kegava krino mani'ne.

37 Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.

Hianagi kegava huno mani'neno tagufa ruzahu ruzahu zafamofo azankunatmi akafrino, ukari'za mago'a nehareno nohareno higeno efeke nehigeno, tupri tapri hu'ne. Ana zafa ukari'ma haregeno'a efeke hu'ne.

38 Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.

E'i ana zafa azankunatamina erino vuno sipisipine mememo'za ti nenazare zamavuga ana zotaramina mopafi ome rentetere hu'ne. Hagi tima nenaku esanu'za eme nege'za ve afu'moza a' afu'tamimofo zamagumpi marerihogu anara hu'ne.

39 Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.

Hanki e'i ana zafa azankunatamima rente'nea tva'ontema ve afu'mo'ma a' afumofo agumpima marerinkeno'a, ana afu'mo'a tupri tapri azoka'ene anenta antegahie.

40 Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.

Hanki Jekopu'a tupri tapri' azoka'ene ve afu'zaga agra'a suza refko huganti netreno, aganumpa ve afuzaga zamatrege'za Lebani afuzagafi mani'naze.

41 Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.

Hanki hankavenetake ve afu'zagamo'zama a' afumokizmi zamagumpima marerizama nehazageno'a, Jekopu'a ana zafa azankuna zamavuga tinkampi arentetere hu'ne. Ana hige'za zafa azankuna rente'nea tava'onte agumpina mareritere hu'naze.

42 Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.

Hianagi hankave'a omane'nea ve afu'zagamo'zama, a' afu'mokizmi zamagumpima marerizama nehazageno'a, Jekopu'a ana zafa azankunatamina zamavuga ome reonte'ne. Hagi hankave'a omne'nea afu'zaga e'i Lebani afu'zagagi, hanave afu'zaga Jekopu suzane.

43 Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.

Ana nehuno afu'amo hakare higeno, eri'za vene a'ene, kemorine, donkine, hakare'aza nenteno Jekopu'a feno ne' efore hu'ne.