Galaterbrevet 1
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
Paul, an apostle (not from men, neither through man, but through Jesus Christ, and God the Father, who raised him from the dead),
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
and all the brethren which are with me, unto the churches of Galatia:
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
Grace to you and peace from God the Father, and our Lord Jesus Christ,
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. (aiōn g165)
who gave himself for our sins, that he might deliver us out of this present evil world, according to the will of our God and Father: (aiōn g165)
to whom [be] the glory for ever and ever. Amen. (aiōn g165)
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
I marvel that ye are so quickly removing from him that called you in the grace of Christ unto a different gospel;
7 Likväl är detta icke något annat "evangelium"; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
which is not another [gospel]: only there are some that trouble you, and would pervert the gospel of Christ.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
But though we, or an angel from heaven, should preach unto you any gospel other than that which we preached unto you, let him be anathema.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
As we have said before, so say I now again, If any man preacheth unto you any gospel other than that which ye received, let him be anathema.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att "vara människor till behag"? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
For am I now persuading men, or God? or am I seeking to please men? if I were still pleasing men, I should not be a servant of Christ.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
For I make known to you, brethren, as touching the gospel which was preached by me, that it is not after man.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
For neither did I receive it from man, nor was I taught it, but [it came to me] through revelation of Jesus Christ.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
For ye have heard of my manner of life in time past in the Jews’ religion, how that beyond measure I persecuted the church of God, and made havock of it:
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
and I advanced in the Jews’ religion beyond many of mine own age among my countrymen, being more exceedingly zealous for the traditions of my fathers.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
But when it was the good pleasure of God, who separated me, [even] from my mother’s womb, and called me through his grace,
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
to reveal his Son in me, that I might preach him among the Gentiles; immediately I conferred not with flesh and blood:
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
neither went I up to Jerusalem to them which were apostles before me: but I went away into Arabia; and again I returned unto Damascus.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
Then after three years I went up to Jerusalem to visit Cephas, and tarried with him fifteen days.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
But other of the apostles saw I none, save James the Lord’s brother.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
Now touching the things which I write unto you, behold, before God, I lie not.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
Then I came into the regions of Syria and Cilicia.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
And I was still unknown by face unto the churches of Judaea which were in Christ:
23 De hörde allenast huru man sade: "Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota."
but they only heard say, He that once persecuted us now preacheth the faith of which he once made havock;
24 Och de prisade Gud för min skull.
and they glorified God in me.
