2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Hitichun Pakaiyin amelmate jousea kon leh Saul khut’a kona ana huhhing jal in David in hichela hi Pakai henga anasan ahi.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Hitin lacheng aseme, “Pakai chu keima dingin Kasongpi leh kakulpi chule eihuhhingpa ahi,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Ka-Pathen leh kasongpi Kakiselna nahi; Kapho le eihuhhinga kasakhia pang, Kakulpi pal le kakisel na nahin, Eihuhhingpa nahin, pumhat’a kinona lah a jong nei huhdoh ji'e.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Vahchoi dinga lomtah Pakai henga kataoyin, chule Kamelmate a konin huhhingna kachang tai.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
“Ajeh chu thina luipin eilon khuntan, Manthah na lam jousen eilon khum tai;
Noimigam khaoguiyin eihen tan, kamasanga thina ding thang akikam’e. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Ahin “Kagenthei pet’in Pakai henga ka taovin. Ka-Pathen koma chun kataovin ahi. Pathen houin a aman kataona asang jin, hichea chun anabenga kataona alut ji'e.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Hichun leiset akinuh nuh jin ling akihot tan ahi; Van todap khompi jouse jong akiling soh hel jenge; Pathen alung han jeh chun lingpi ahin hot jengin ahi.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Chule Anah hom sung tenia konin meikhu ahung kitung doh in, chule akamsung a konin mi bahgam thei mei akonge; Meial deuje ju Pathena konin ahung kitung doh jenge.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Aman van mun jouse asonkun jengin ahung kumlhai, Akengto noiya muthim lhangkhal akiheh jenge.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Pathen Cherub chunga atouvin alenge, huipia akijap’a alen akimui.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Aman akimvela muthim lhangkhal akihehsah jin, chule Aloupi na meilhang thuh tah twipin akikhange.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
A-angsung vahchan thethu lah a konin meikong amleng lung ahung leng doh dohjie.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Pakaiyin van'a konin van akithinsah jin Hatchungnungpen chun o-thongin thu aseiye.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Aman thalpi ahinkap doh jin adoudal te athe cheh ji'e. Kol a phen a kithe jal lah lah jenge.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Chuteng leh twikhanglen togei geiyin akimu theiyin, Vannoi bulpi khom jouse jong akimuthei ye; Pakaiyin ahinpho jia Anah homsunga ahu alha teng chuti chun aumjie.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Van chungsang langa konin aman eihin huhdoh jin jin, Twipi kinong a konin eiladoh ji'e.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Chule kamelma hattah pa akonin eihuhdoh jin, Eihotbol tea konin jong eihuhdoh ji'e; Ijeh-inem itileh hitobang miho hi kei din ahatval jiuve.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ka hamset ni jongle amaho hin eihin del khum jeng jiuve; Hijong leh Pakai in keima eikithopi jing nai.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Pakaiyin keima munlen tah a eipui doh jin, Eikipapi jeh in eihuhdoh jin ahi.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Lamdih a kachon jing jeh in Pakaiyin kipaman eipen, Chule kakhut te nin thil dih jeng abol jing jeh in kipaman eipei.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Ajeh chu keiman Pakai lamlhah na jouse kajui jingin, agilou bol’in ka Pathenchu kada lha khapoi.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Ijeh-inem itileh ama chonna dan jouse chu Kamaiya aki lang jing jengin, Hijeh chun ama chon na dan jousea jong Keima kavah mang khapoi.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Ama angsunga keima nolna beiyin kaum jingin, themmo na dingah kakivengdoh jing jenge.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Hijeh chun keima dihna jeh hin Pakaiyin kipaman eipen, chule ama mitmua themmona kanei lou jeh hin kipa man eipei.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Mi kitah ho hengah nang jong naki tahna namusah in, chule nolna bei mi hengah nang jong nolna bei mi nahina namusah jin ahi.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Milung thengho hengah nalungthen na namusah in, chule milung thim thenglou ho hengah nangma alungtheng lou bangin naumjin ahi.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Chuti chun nangman mi kineosah techu nahuhdoh jin, mi kiletsah te vang chu suhnem din nave lhih jinge.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
O Pakai nangma hi keiya din kathaomei nahin, Ka-Pathen nangin kei dia muthim jouse nasal vahe.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Nangma panpi najala keiman sepai hon khat jong kasuh mang ding, Chule Ka-Pathen vanga palvum jong ka chop khup ding ahi.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Hitichun Pathen hi alamlhah na jouse achamkim soh keiyin, Pakaiyin mi athutep jong agui lhung ji'e; Chule Ama koma kiselte dinginAma hi ompho ahijinge.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Ijeh-inem itileh Pathen kiti chu koi dang ham? Pakai kiti chu ahin; Chujongle songpi kiti chu koipen ham? I-Pathenu amabou chu ahiye.
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Hiche Pathen hi keima kisel na dettah ahin, kalam lhah na jouse jong phatah in eisem peh tai.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Hichun Pathen in kakeng phang teni jong sajuhpi keng abahsah-in, gamken lah dung jenga jong det tah in eidin sah theiye.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Chule kakhut teni jong galsatje eihil them in, Hijeh chun kabanjang tenin sum-eng thalpi aheh konjin ahi.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Nangman na mi huhhingna ompho neipen, chujongle nagalvon chun keima eikhu khum jin; nakithopi nachun eisuloupi jin ahi.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Kanoiya kapansat na ding mun lentah neihoi peh-in, hijeh chun kakengto teni kalho nal tapoi.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Ka melmate nung kadel jin kathat gam ji'e; chule aboncha kasuh gamhel masangin kahung kileji poi.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Hitichun abonchauvin kasat chap hel jin koima athoudoh aum tapoi, hitichun kakengto noiya akijam chap tauvin ahi.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ajeh chu nangin galsat din tha neipen, eihin del khumpa chu kanoiya nalupsah tai.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Hiti chun kamasanga kamel mate najam sah sah jin, eihot bolte chu keiman kathat gam ji tai.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Panpi ngaiya apen pen vanguvin ahuhhing diu koima aumpon, Pakai henga atao vang uvin aman adonbut dehpoi.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Keiman kholai dunga leivui bangin kachilngem ngemin, chule kholai dunga bonlhoh bangin kachot phan kachilgoiyie.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Gal eibol khum mitea kon in jong nei huhdoh chun, namtin vaipi chunga alenpenin neisemin, kahet khah louhel miten jong keima kin aboltauve.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Gamdang mite jong kineosah tah-in kahenga ahungun, kathusei ajah jah ule kathun anung jiuve.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Gamdang mite chu alungu aneo jin akisel nao kulsunga konin kichatah in kithing pum pumin ahung potdoh jiuve.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Pakai hingjing pa, Nunnom hen kasongpi chu; Choi-at’in umjing hen Ka-Pathen, eihuhhing na songpi chu.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Phu eilah sah a Pathen chun, mijouse chu keima noiya asonkun soh hel in ahi.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Kamelmate lah jenga jong eihuh doh jia, chule nangin kaki doupi kamelmate chunga neichoi sang ji'e; Pumhat jenga mi nokhum mite lah a konin jong nangman neihuh doh jing jin ahi.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
“Hiche jeh hin vo Pakai, namtin la ah navahchoi yinge, chule namin vahchoila sange.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
nangman Lenga natun keima hi galjona loupe tah neipin, thao anusa kei hi long louvin eingailui; David le kachilhah te din atonsot atonsot geiya dingin,” ati.
