< 2 Krönikeboken 19 >

1 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.
Yǝⱨuda padixaⱨi Yǝⱨoxafat aman-esǝn Yerusalemdiki ordisiƣa ⱪaytip kǝldi.
2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: "Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.
Aldin kɵrgüqi Ⱨananining oƣli Yǝⱨu padixaⱨ Yǝⱨoxafatning aldiƣa qiⱪip: — Sening rǝzillǝrning yardimidǝ bolup, Pǝrwǝrdigarƣa ɵq bolƣanlarni sɵygining durusmu? Xu sǝwǝbtin Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi bexingƣa qüxidiƣan boldi.
3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."
Ⱨalbuki, sǝn axǝraⱨ butlirini zemindin yoⱪitip taxliƣining wǝ Hudani izdǝxkǝ niyǝt ⱪilƣining üqün sǝndimu yahxiliⱪ tepildi, dedi.
4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.
Yǝⱨoxafat Yerusalemda olturatti; keyinki waⱪitlarda u hǝlⱪ arisiƣa qiⱪip, Bǝǝr-Xebadin tartip Əfraim taƣliriƣiqǝ sǝpǝr ⱪilip, hǝlⱪni towa ⱪildurup ata-bowilirining Hudasi Pǝrwǝrdigarƣa yandurdi.
5 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.
U yǝnǝ Yǝⱨuda tǝwǝsidiki barliⱪ ⱪorƣanliⱪ xǝⱨǝrlǝrdǝ soraⱪqilarni tǝyinlidi;
6 Och han sade till dessa domare: "Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.
u soraⱪqilarƣa: — Ɵz ⱪilƣanliringlarƣa eⱨtiyatqan bolunglar; qünki silǝrning ⱨɵküm qiⱪirixinglar insan üqün ǝmǝs, bǝlki Pǝrwǝrdigar üqündur; silǝr ⱨɵküm qiⱪarƣininglarda u qoⱪum silǝr bilǝn billǝ bolidu.
7 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor."
Əmdi Pǝrwǝrdigarning wǝⱨimisi kɵz aldinglarda bolsun; ɵz ⱪilƣanliringlarƣa eⱨtiyatqan bolunglar; qünki Pǝrwǝrdigar Hudayimizda naⱨǝⱪliⱪ yoⱪ, yüz-hatir ⱪilix yoⱪ, para yeyixmu yoⱪtur, dedi.
8 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
Yǝⱨoxafat Lawiylardin, kaⱨinlardin wǝ Israil jǝmǝtlirining baxliridin bǝzilǝrni Yerusalemƣa ⱪayturup kelip, ularni Yerusalemdimu Pǝrwǝrdigarning ⱨɵkümlirini qiⱪirix wǝ hǝlⱪning ǝrz-dǝwalirini bir tǝrǝp ⱪilixⱪa tǝyinlidi.
9 bjöd han dem och sade: "Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.
Yǝⱨoxafat ularƣa: — Silǝr bu ixlarni Pǝrwǝrdigarning ⱪorⱪunqida bolup sadaⱪǝtlik bilǝn qin kɵnglünglardin bejiringlar.
10 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.
Ⱨǝrⱪaysi xǝⱨǝrlǝrdǝ turidiƣan ⱪerindaxliringlarning aldinglarƣa elip kǝlgǝn barliⱪ ǝrz-dǝwasi, mǝyli u hun dǝwasi bolsun, ⱪanun-ǝmr wǝ ⱨɵküm-bǝlgilimilǝr toƣrisidiki ǝrz-dǝwa bolsun, ularning Pǝrwǝrdigar aldida gunaⱨkar bolup ⱪalmasliⱪi üqün, xundaⱪla Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi ɵz bexinglarƣa wǝ ⱪerindaxliringlarning bexiƣa kelip ⱪalmasliⱪi üqün, ularni ⱨaman agaⱨlandurup turunglar; xundaⱪ ⱪilsanglar, gunaⱨkar bolmaysilǝr.
11 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god."
Pǝrwǝrdigarƣa tǝǝlluⱪ ixlarda silǝrni bax kaⱨin Amariya baxⱪuridu; padixaⱨⱪa dair ixlarda, silǝrni Yǝⱨuda jǝmǝtining yolbaxqisi Ismailning oƣli Zǝbadiya baxⱪuridu; silǝrning hizmitinglarda turidiƣan Lawiylar bar. Jasarǝtlik bolup ixliringlarni ⱪilinglar wǝ Pǝrwǝrdigar ixni durus ⱪilƣuqilar bilǝn billǝ bolidu! — dedi.

< 2 Krönikeboken 19 >