1 Korinthierbrevet 5

1 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.

‌ʻOku fakaongo lahi mai ʻoku ai ʻae feʻauaki ʻiate kimoutolu, pea ko e feʻauaki pehē ʻoku ʻikai siʻi lau ki ai ʻi he kakai Senitaile, ʻo pehē ke maʻu ʻe ha taha ʻae uaifi ʻo ʻene tamai.

2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.

Pea ʻoku mou anga fakafiefielahi, kae ʻikai te mou mamahi muʻa, koeʻuhi ko ia kuo ne fai ʻae meʻa ni, ke tukuange ia ʻiate kimoutolu.

3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:

He ko e moʻoni, ko au ʻoku ou mamaʻo ʻi he sino, ka ʻoku ou ʻi ai ʻi he laumālie, kuo u fakamaauʻi ʻaia naʻe fai ʻae ngāue ni, ʻo hangē kuo u ʻi ai,

4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,

‌ʻI hoʻomou fakataha ʻi he huafa ʻo hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi, mo hoku laumālie, mo e mālohi ʻa hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi.

5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

Ke tukuange ʻae tokotaha pehē kia Sētane ke maumau ai ʻae sino, kae fakamoʻui ʻae laumālie ʻi he ʻaho ʻoe ʻEiki ko Sisu.

6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?

Ko hoʻomou vikiviki ʻoku ʻikai lelei. ʻIkai ʻoku mou ʻilo “Ko e meʻa fakatupu siʻi ʻoku ne fakatupuʻi ʻae takaonga kotoa?”

7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.

Ko ia ke tafi kituʻa ʻae meʻa fakatupu motuʻa, koeʻuhi ʻi he ʻikai ha meʻa fakatupu ʻiate kimoutolu, ke mou hoko ko e takaonga foʻou. He ko Kalaisi ko ho tau [feilaulau ʻoe ]Lakaatu, kuo hifo ʻaki maʻatautolu.

8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

Ko ia ke tau fai ʻae kātoanga, kae ʻikai ʻi he meʻa fakatupu motuʻa, pe ʻi he ʻi meʻa fakatupu ʻoe fakafasifasi mo e angahala; ka ʻi he [mā ]taʻemeʻafakatupu ʻoe angatonu mo e moʻoni.

9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --

Kuo u tohi ʻi he tohi kiate kimoutolu, ke ʻoua naʻa mou fakataha mo e kau feʻauaki:

10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.

Ka ʻoku ʻikai ko e pehē pe, ki he kau feʻauaki ʻoe māmani, pe ko e kau manumanu, pe ko e kau fakamālohi, pe ko e kau tauhi tamapua; he ka ne pehē, tā te mou ʻalu pe ʻi he māmani.

11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.

Ka kuo u tohi eni kiate kimoutolu, ka ai ha taha ʻoku ui ko e kāinga, ka ʻoku feʻauaki, pe manumanu, pe tauhi tamapua, pe ko e manuki, pe ko e kona, pe ko e fakamālohi; ʻoua naʻa fakataha mo ha taha pehē, pea ʻoua naʻa kai mo ia.

12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;

He ko hai au ke u fakamaau ʻakinautolu ʻoku ʻi tuaʻā? ʻIkai ʻoku mou fakamaau ʻakinautolu ʻoku ʻi lotoʻā pe?

13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."

Ka ko kinautolu ʻoku ʻi tuaʻā ʻoku fakamaauʻi ʻe he ʻOtua. Ko ia ke “tukuange ʻiate kimoutolu ʻae tangata angahala ko ia.”