1 Korinthierbrevet 5
1 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
ⲁ̅ⲥⲉⲥⲱⲧⲙ ⲣⲱ ⲉⲩⲡⲟⲣⲛⲉⲓⲁ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲟⲩⲡⲟⲣⲛⲉⲓⲁ ⲛⲧⲉⲉⲓⲙⲓⲛⲉ ⲉⲛⲥϩⲛ ⲛⲕⲉϩⲉⲑⲛⲟⲥ ⲁⲛ ϩⲱⲥⲧⲉ ⲉⲧⲣⲉ ⲟⲩⲁ ϫⲓⲑⲓⲙⲉ ⲙⲡⲉϥⲉⲓⲱⲧ
2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲱⲧⲛ ⲧⲉⲧⲛϫⲟⲥⲉ ⲛϩⲏⲧ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲁⲧⲉⲧⲛⲣϩⲏⲃⲉ ⲁⲛ ⲛϩⲟⲩⲟ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲩⲉϥⲓ ϩⲛ ⲧⲉⲧⲛⲙⲏⲧⲉ ⲙⲡⲉⲛⲧⲁϥⲉⲓⲣⲉ ⲙⲡⲉⲉⲓϩⲱⲃ
3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
ⲅ̅ⲁⲛⲟⲕ ⲅⲁⲣ ⲉⲛϯϩⲁⲧⲉⲧⲏⲩⲧⲛ ⲁⲛ ϩⲙ ⲡⲥⲱⲙⲁ ⲉⲓϩⲁⲧⲉⲧⲏⲩⲧⲛ ⲇⲉ ϩⲙ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲁⲓⲟⲩⲱ ⲉⲓⲕⲣⲓⲛⲉ ϩⲱⲥ ⲉⲓϩⲁⲧⲛⲧⲏⲩⲧⲛ ⲙⲡⲉⲛⲧⲁϥⲉⲓⲣⲉ ⲙⲡⲉⲉⲓϩⲱⲃ ⲛⲧⲉⲓϩⲉ
4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
ⲇ̅ⲉⲁⲧⲉⲧⲛⲥⲱⲟⲩϩ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲛⲉⲧⲛⲉⲣⲏⲩ ϩⲙ ⲡⲣⲁⲛ ⲙⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲙⲛ ⲡⲁⲡⲛⲁ ⲙⲛ ⲧϭⲟⲙ ⲙⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲏⲥ
5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
ⲉ̅ⲉϯ ⲙⲡⲁⲓ ⲛⲧⲉⲉⲓⲙⲓⲛⲉ ⲙⲡⲥⲁⲧⲁⲛⲁⲥ ⲉⲩⲧⲁⲕⲟ ⲛⲧⲥⲁⲣⲝ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲡⲉⲡⲛⲁ ⲟⲩϫⲁⲓ ϩⲙ ⲡⲉϩⲟⲟⲩ ⲙⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ
6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
ⲋ̅ⲛⲛⲁⲛⲟⲩ ⲡⲉⲧⲛϣⲟⲩϣⲟⲩ ⲁⲛ ⲛⲧⲉⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲛ ϫⲉ ϣⲁⲣⲉ ⲟⲩⲕⲟⲩⲓ ⲛⲑⲁⲃ ⲧⲣⲉ ⲡⲟⲩⲱϣⲙ ⲧⲏⲣϥ ϥⲓ
7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
ⲍ̅ϥⲓ ⲙⲡⲓⲑⲁⲃ ⲛⲁⲥ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧ ⲧⲏⲩⲧⲛ ϫⲉ ⲉⲧⲉⲧⲛⲉϣⲱⲡⲉ ⲛⲟⲩⲟⲩⲱϣⲙ ⲛⲃⲣⲣⲉ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲛⲧⲉⲧⲛϩⲉⲛⲁⲑⲁⲃ ⲕⲁⲓⲅⲁⲣ ⲁⲩϣⲱⲱⲧ ⲙⲡⲉⲛⲡⲁⲥⲭⲁ ϩⲁⲣⲟⲛ ⲡⲉⲭⲥ
8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
ⲏ̅ϩⲱⲥⲧⲉ ⲙⲁⲣⲛⲣϣⲁ ϩⲛ ⲟⲩⲑⲁⲃ ⲁⲛ ⲛⲁⲥ ⲟⲩⲇⲉ ϩⲛ ⲟⲩⲑⲁⲃ ⲁⲛ ⲛⲕⲁⲕⲓⲁ ϩⲓ ⲡⲟⲛⲏⲣⲓⲁ ⲁⲗⲗⲁ ϩⲛ ϩⲉⲛⲁⲑⲁⲃ ⲛⲧⲃⲃⲟ ϩⲓⲙⲉ
9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --
ⲑ̅ⲁⲓⲥϩⲁⲓ ⲛⲏⲧⲛ ϩⲛ ⲧⲉⲡⲓⲥⲧⲟⲗⲏ ϫⲉ ⲙⲡⲣⲧⲱϩ ⲙⲛ ⲡⲟⲣⲛⲟⲥ
10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
ⲓ̅ⲟⲩ ⲡⲁⲛⲧⲱⲥ ⲉⲓϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲙⲡⲟⲣⲛⲟⲥ ⲙⲡⲉⲓⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ⲏ ⲙⲙⲁⲓⲧⲟ ⲛϩⲟⲩⲟ ⲏ ⲛⲣⲉϥⲧⲱⲣⲡ ⲏ ⲛⲣⲉϥϣⲙϣⲉ ⲉⲓⲇⲱⲗⲟⲛ ⲉϣϫⲉ ⲉϩⲉ ⲉⲓⲉ ϣϣⲉ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲉⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ
11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
ⲓ̅ⲁ̅ⲧⲉⲛⲟⲩ ⲇⲉ ⲛⲧⲁⲓⲥϩⲁⲓ ⲛⲏⲧⲛ ϫⲉ ⲙⲡⲣⲧⲱϩ ⲙⲛ ⲟⲩⲁ ⲉⲩⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟϥ ϫⲉ ⲟⲩⲥⲟⲛ ⲡⲉ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲟⲩⲡⲟⲣⲛⲟⲥ ⲡⲉ ⲏ ⲛⲣⲉϥϣⲙϣⲉ ⲉⲓⲇⲱⲗⲟⲛ ⲏ ⲙⲙⲁⲓⲧⲟ ⲛϩⲟⲩⲟ ⲏ ⲛⲣⲉϥⲥⲁϩⲟⲩ ⲏ ⲛⲣⲉϥϯϩⲉ ⲏ ⲛⲣⲉϥⲧⲱⲣⲡ ⲡⲁⲓ ⲛⲧⲉⲉⲓⲙⲓ ⲛⲉ ⲟⲩⲇⲉ ⲙⲡⲣⲟⲩⲱⲙ ⲛⲙⲙⲁϥ
12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
ⲓ̅ⲃ̅ⲟⲩ ⲅⲁⲣ ⲉⲣⲟⲓ ⲡⲉ ⲉⲕⲣⲓⲛⲉ ⲛⲛⲉⲧϩⲓⲃⲟⲗ ⲁⲩⲱ ⲛⲛⲉⲧϩⲓϩⲟⲩⲛ ⲁⲛ ⲛⲧⲱⲧⲛ ⲕⲣⲓⲛⲉ ⲛⲛⲉⲧϩⲓ ϩⲟⲩⲛ
13 dem som äro utanför skall Gud döma. "I skolen driva ut ifrån eder den som är ond."
ⲓ̅ⲅ̅ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲇⲉ ⲛⲁⲕⲣⲓⲛⲉ ⲛⲛⲉⲧϩⲓⲃⲟⲗ ϥⲓ ⲙⲡⲡⲟⲛⲏⲣⲟⲥ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ
