1 Korinthierbrevet 13
1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Mihing le vantungmi te kam taw ka pau thei hial zong, itna ka nei bale, keima sia zam nging bang lel, a hibale daktal ki tum bang lel ka hihi.
2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
Kamsang thu pualak thiamna tel nei in, thuku theampo le pilna theampo ka he zong in; taciang upna theampo ka nei a; mual te ka ki khinsak thei phial zong, itna ka nei bale, keima sia bangma ka hi bua hi.
3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
Taciang mizawng te vakna tu in ka neisa theampo te ka piasiat a, taciang ka pumpi sia mei taw ki hal tu in pia kama leng zong, itna ka nei bale, bangma phattuamna om ngawl hi.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Itna sia thinsau a, pha hi; itna in haza ngawl hi; itna sia kiphasak ngawl a, kisuangtak ngawl hi,
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
A hoi ngawl in ngamta ngawl hi, ama atu bek zong ngawl hi, thintom ngawl hi, a pha ngawl te ngaisun ngawl hi;
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
Phat ngawlna ah lungdam ngawl hi, ahihang thuman thu ah lungdam hi;
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Na theampo ah thuak a, na theampo um hi, na theampo lamen a, na theampo ah thinsau hi.
8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
Itna sia bo ngei ngawl hi: ahihang kamsang thu pualak thiamna te a om zong in, bokik tu hi; kam tatuam pau thiamna a om zong in, cimit kik tu hi; heakna om zong in, maimang kik tu hi.
9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
Banghangziam cile a kicing ngawl in i he a, taciang a kicing ngawl in mailam thu i pualak hi.
10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
Ahihang a kicing sia hong thet ciang in, a kicing ngawl teng bo siat tu hi.
11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
Patang ka hi lai in, patang bang in ka pau a, patang bang in ka he hi, taciang patang bang in ka ngaisun hi: ahihang ka khanthin ciang in patang ngeina te ka vawk siat hi.
12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
Banghangziam cile tu in limlang sung ah thim milmial in i mu hi; ahihang maitang kisi in i mu lai tu hi: tu in a kicing ngawl in i he hi; ahihang keima hong heak bang in ka he kik veve tu hi.
13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
Tu in upna, lametna, itna, hi te thum kip hi; ahihang hiteng sung pan itna sia thupibel hi.
