1 Krönikeboken 14

1 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.

And Hiram, king of Tyre, sent men to David with cedar-trees, and stoneworkers and woodworkers for the building of his house.

2 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.

And David saw that the Lord had made his position safe as king over Israel, lifting up his kingdom on high because of his people Israel.

3 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.

And while he was living in Jerusalem, David took more wives and became the father of more sons and daughters.

4 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

These are the names of the children he had in Jerusalem: Shammua and Shobab, Nathan and Solomon

5 Jibhar, Elisua, Elpelet,

And Ibhar and Elishua and Elpelet

6 Noga, Nefeg, Jafia,

And Nogah and Nepheg and Japhia

7 Elisama, Beeljada och Elifelet.

And Elishama and Beeliada and Eliphelet.

8 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.

And when the Philistines had news that David had been made king over all Israel, they went up in search of David, and David, hearing of it, went out against them.

9 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,

Now the Philistines had come, and had gone out in every direction in the valley of Rephaim.

10 frågade David Gud: "Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?" HERREN svarade honom: "Drag upp; jag vill giva dem i din hand."

And David, desiring directions from God, said, Am I to go up against the Philistines? and will you give them into my hands? And the Lord said, Go up; for I will give them into your hands.

11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: "Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned." Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.

So they went up to Baal-perazim, and David overcame them there, and David said, God has let the forces fighting against me be broken by my hand, as a wall is broken down by rushing water; so they gave that place the name of Baal-perazim.

12 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.

And the Philistines did not take their images with them in their flight; and at David's orders they were burned with fire.

13 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

Then the Philistines again went out in every direction in the valley.

14 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

And David went for directions to God; and God said to him, You are not to go up after them; but, turning away from them, come face to face with them opposite the spice-trees.

15 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här."

And at the sound of footsteps in the tops of the trees, go out to the fight, for God has gone out before you to overcome the army of the Philistines.

16 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.

And David did as the Lord had said; and they overcame the army of the Philistines, attacking them from Gibeon as far as Gezer.

17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.

And David's name was honoured in all lands; and the Lord put the fear of him on all nations.