Uppenbarelseboken 16

1 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar på jorden.»

Basa ma, au rena haraꞌ mahereꞌ sa kalua mia Ume Hule-oꞌeꞌ, parenda ate kahituꞌ ra nae, “Mii leo! Oꞌo mendi bokor naa ra fo mbori Lamatualain nasaborin raefafoꞌ neu.”

2 Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Då kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro vilddjurets märke och tillbådo dess bild.

Rena taꞌo naa, ma ate kaesan mbori bokor na isin raefafoꞌ nema. Aiboiꞌ ma, calaka dai basa atahori mana simbo rita banda deꞌulakaꞌ a dedꞌedꞌen, ma atahori mana songgo paton a. Basa se dai bisu manamburuꞌ nambetan seli.

3 Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det till blod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelser i havet dogo.

Ate karuan mbori bokor na isin tasi neu. Aiboiꞌ ma, tasi oeꞌ a dadꞌi raaꞌ manamburuꞌ onaꞌ atahori mates raan. De mate hendi basa mana masodꞌa sia tasiꞌ a.

4 Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna och vattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.

Basa naa ma, ate katelun mbori bokor na isin nisiꞌ loe no oe-mataꞌ ra. Boe ma basa oe ra dadꞌi raaꞌ.

5 Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som är och som var, du helige, som har dömt så.

Boe ma au rena ate esa mia sorga mana parenda basa oe-mataꞌ ra sia raefafoꞌ. Ana koa-kio Lamatualain oi, “O Lamatuaꞌ! Lamatualain meumareꞌ! Lamatualain nda ma salaꞌ sa! Lamatualain sia eniꞌ a fefeun, Boe ma sia losa doo nduꞌu-dꞌoon. Lamatualain naꞌetuꞌ dedꞌeat no ndoo-tetuꞌ. Lamatualain naꞌondaꞌ huku-dokiꞌ tungga ndoon.

6 De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock du givit dem blod att dricka; de äro det värda.»

Atahori rasaiꞌ Lamatualain atahori nara raa nara. Atahori tao risa Lamatualain mana ola-ola nara ena. Naa de, Lamatualain naꞌasusuuꞌ se fo ara o rinu raaꞌ boe. Naa de, Lamatualain bala-bꞌae se no huku-doki matetuꞌ.”

7 Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, rätta och rättfärdiga äro dina domar.»

Basa naa ma, au rena haraꞌ sa mia mei tutunu-hohotuꞌ a, nataa nae, “Tebꞌe! Lamatualain mana koasa. Tebꞌe! Lamatualain manaseliꞌ. Lamatualain mana naꞌetuꞌ dedꞌeat no matetuꞌ. Lamatualain mana naꞌondaꞌ huku-dokiꞌ tungga ndoon.

8 Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna makt att bränna människorna såsom med eld.

Basa ma, ate kahaan mbori bokor na isin nisiꞌ relo a. Aiboiꞌ ma, relo a natobꞌi nala seli, losa atahori ra rou nara elao.

9 Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde icke bättring och gåvo honom icke ära.

Basa atahori rou mana elaoꞌ ra, ndondon Lamatualain naran, huu Ana mana denu haitua calaka neu se. Mae onaꞌ naa o, nda hambu atahori esa doaꞌ sa boe, fo baliꞌ risiꞌ Lamatualain, ma koa-kio E.

10 Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i sin vånda.

Basa ma ate kaliman mbori bokor na isin neu banda deꞌulakaꞌ a kadera parendan. Aiboiꞌ ma, hatu-kikibuꞌ tatana nala basa atahori mana songgo e, losa ara henggu nisi nara, fo bisa raꞌatataaꞌ doidꞌosoꞌ a.

11 Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders skull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina gärningar.

Ara o ndondon Lamatualain sia sorga, huu bisu nara rambeta seli. Mae onaꞌ naa o, nda hambu atahori esa naloeꞌ tao deꞌulakaꞌ sa, fo baliꞌ nisiꞌ Lamatualain.

12 Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.

Boe ma ate kaneen mbori bokor na isin nisiꞌ loe monaeꞌ sa, naran Efrat. Ma loe a madꞌa neuꞌ ena. De ara tao dalaꞌ sia naa fee neu maneꞌ ra ro soldꞌadꞌu mana rae rema mia seriꞌ rulu.

13 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.

Boe ma ita nitu deꞌulakaꞌ telu. Mata-ao nara onaꞌ nggedꞌe e. Esa dea nema mia mengge-buta a bafan. Esa dea nema mia banda deꞌulaka nenetatiꞌ a bafan. Ma esa fai dea nema mia banda mana pepeko-lelekoꞌ a bafan.

14 De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

Nitu kateluꞌ naa ra raꞌena koasa fo tao manadadꞌiꞌ mataꞌ-mataꞌ. Ara dea rema randa ro basa maneꞌ sia raefafoꞌ, ma kokoe se fo reu ratati labꞌan Lamatualain mana koasa manaseliꞌ a. Te faiꞌ fo ara rae reu ratati labꞌan Lamatualain naa, naeni Lamatualain fain fo naꞌetuꞌ nala nae nasenggiꞌ basa musu nara.

15 (»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får se hans skam.»)

Mamanaꞌ fo ara maheluꞌ rae raꞌabꞌue siaꞌ a fo reu ratati, dedꞌea Ibrani oi, Armagedon. Yesus Kristus o olaꞌ nae, “Misinedꞌa malolole! Aiboiꞌ neu ena, Au uma onaꞌ naꞌo fo atahori nda bubꞌuluꞌ sa. Atahori mana beꞌe no nanea no bua-baꞌu manadaiꞌ ara onton. Huu leleꞌ Au uma, ana nda hambu mae sa, huu atahori nda rita maꞌaholan sa.”

16 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

17 Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»

Basa de, ate kahitun mbori bokor na isin nisiꞌ anin. Ma Lamatualain olaꞌ nahereꞌ mia kadera parendan mia Ume Hule-oꞌeꞌ a nae, “Basa ena! Basa nasa Ngga nenemboriꞌ ena!”

18 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden.

Boe ma lalai a hadok neu-nema ma ndelas ndukurulu naꞌatututeꞌ. Ma rae nanggenggo manaseliꞌ, fo nda feꞌe parna dadꞌi sia raefafoꞌ ia sa.

19 Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.

Leleꞌ naa, Lamatualain nda liliiꞌ kota Babel deꞌulakan sa. Ana tao rae a nanggenggo manaseliꞌ, losa Kota manaseliꞌ naa natafaꞌa neu telu. Ana tao taꞌo naa, fo atahori Babel medꞌa rita nasan. Kota-kota feaꞌ sia raefafoꞌ o raꞌaloli boe.

20 Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.

Leleꞌ naa pulu-pulu ra tena reu ena, ma lete-leteꞌ ra o mopo basa se boe.

21 Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen på människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.

Hambu udꞌan es fatu monaeꞌ tudꞌa mia lalai de tuni nala atahori. Es fatu naa ra bera nara, ruma losa kilo haa nulu. Huu udꞌan es tao doidꞌoso se, naa de atahori ndondon Lamatualain.