Psaltaren 88

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

Ein Psalmlied der Kinder Korah, vorzusingen, von der Schwachheit der Elenden. Eine Unterweisung Hemans, des Esrahiten. HERR, Gott, mein Heiland, ich schreie Tag und Nacht vor dir.

2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

Laß mein Gebet vor dich kommen; neige deine Ohren zu meinem Geschrei.

3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)

Denn meine Seele ist voll Jammers, und mein Leben ist nahe dem Tode. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

Ich bin geachtet gleich denen, die in die Grube fahren; ich bin ein Mann, der keine Hilfe hat.

5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

Ich liege unter den Toten verlassen wie die Erschlagenen, die im Grabe liegen, deren du nicht mehr gedenkst und die von deiner Hand abgesondert sind.

6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

Du hast mich in die Grube hinuntergelegt, in die Finsternis und in die Tiefe.

7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)

Dein Grimm drückt mich; du drängst mich mit allen deinen Fluten. (Sela)

8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

Meine Freunde hast du ferne von mir getan; du hast mich ihnen zum Greuel gemacht. Ich liege gefangen und kann nicht herauskommen.

9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

Meine Gestalt ist jämmerlich vor Elend. HERR, ich rufe dich an täglich; ich breite meine Hände aus zu dir.

10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)

Wirst du denn unter den Toten Wunder tun, oder werden die Verstorbenen aufstehen und dir danken? (Sela)

11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

Wird man in Gräbern erzählen deine Güte, und deine Treue im Verderben?

12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

Mögen denn deine Wunder in der Finsternis erkannt werden oder deine Gerechtigkeit in dem Lande, da man nichts gedenkt?

13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

Aber ich schreie zu dir, HERR, und mein Gebet kommt frühe vor dich.

14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

Warum verstößest du, HERR, meine Seele und verbirgst dein Antlitz vor mir?

15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

Ich bin elend und ohnmächtig, daß ich so verstoßen bin; ich leide deine Schrecken, daß ich fast verzage.

16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

Dein Grimm geht über mich; dein Schrecken drückt mich.

17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

Sie umgeben mich täglich wie Wasser und umringen mich miteinander.

18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

Du machst, daß meine Freunde und Nächsten und meine Verwandten sich ferne von mir halten um solches Elends willen.