Psaltaren 83
1 En sång, en psalm av Asaf.
Een lied; een psalm van Asaf. O God, houd U niet stil, Niet rustig en werkeloos, o God!
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Want zie, uw vijanden razen, En uw haters steken hun hoofden omhoog.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
Ze smeden listige plannen tegen uw volk, En spannen tegen uw beschermelingen samen:
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
"Komt, laat ons ze uitroeien uit de rij van de volken, Zodat men zelfs Israëls naam niet meer noemt!"
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
Ja, eensgezind hebben ze samengezworen, En een verbond gesloten tegen U:
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
De tenten van Edom en van de Jisjmaëlieten, Van Moab en de zonen van Hagar.
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
En Gebal, Ammon en Amalek, Filistea met de bewoners van Tyrus,
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
Zelfs Assjoer sluit zich bij hen aan, En leent zijn arm aan de zonen van Lot.
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
Doe met hen als met Midjan, Als met Sisera en Jabin bij de beek Kisjon,
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
Die bij En-Dor werden vernietigd, En tot mest voor het veld zijn gemaakt.
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
Zet het hun vorsten betaald als Oreb en Zeëb, Als Zébach en Salmoenna,
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
Met al hun groten, die zeggen: Laat ons het land van God gaan bezetten!
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
Maak ze aan dwarrelende blaren gelijk, o mijn God, En aan kaf voor de wind!
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
En zoals het vuur de bossen verteert, De vlammen de bergen verzengen:
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
Zo moogt Gij hen met uw stormwind vervolgen, In verwarring brengen door uw orkaan!
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
Bedek met smaad hun gelaat, Opdat ze uw Naam mogen eren, o Jahweh;
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
Laat ze beschaamd staan en verbijsterd voor eeuwig, En in schande vergaan!
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
Dan zullen zij weten, dat "Jahweh" uw Naam is; Dat Gij de Allerhoogste zijt op heel de aarde, Gij alleen!
