Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

For the chief musician; set to Shoshannim. A psalm of David. Save me, God; for the waters have put my life in danger.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

I sink in deep mire, where there is no place to stand; I have come into deep waters, where the floods flow over me.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

I am weary with my crying; my throat is dry; my eyes fail while I wait for my God.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Those who hate me without a cause are more than the hairs on my head; those who would cut me off, being my enemies for wrong reasons, are mighty; what I did not steal, I have to give back.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

God, you know my foolishness, and my sins are not hidden from you.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Let not those who hope in you be put to shame because of me, Lord Yahweh of hosts; let not those who seek you be brought to dishonor because of me, God of Israel.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

For your sake I have borne rebuke; shame has covered my face.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

I have become a stranger to my brothers, an alien to my mother's children.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

For the zeal of your house has eaten me up, and the rebukes of those who rebuke you have fallen on me.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

When I wept and did not eat food, they insulted me.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

When I made sackcloth my clothing, I became the object of a proverb to them.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Those who sit in the city gate talk about me; I am a song of drunkards.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

But as for me, my prayer is to you, Yahweh, at a time that you will accept; answer me in the trustworthiness of your salvation.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Pull me out of the mire, and do not let me sink; let me be taken away from those who hate me and rescued out of the deep waters.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Do not let the floods of water overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Do not let the pit shut its mouth on me.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Answer me, Yahweh, for your covenant faithfulness is good; because your mercies for me are many, turn to me.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Do not hide your face from your servant, for I am in distress; answer me quickly.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Come to me and redeem me. Because of my enemies, ransom me.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

You know my rebuke, my shame, and my dishonor; my adversaries are all before you.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Rebuke has broken my heart; I am full of heaviness; I looked for someone to take pity, but there was none; I looked for comforters, but I found none.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

They gave me poison for my food; in my thirst they gave me vinegar to drink.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Let their table before them become a snare; when they think they are in safety, let it become a trap.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Let their eyes be darkened so that they cannot see; and always make their loins shake.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Pour out your indignation on them, and let the fierceness of your anger overtake them.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Let their place be a desolation; let no one live in their tents.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

For they persecuted the one you struck down. They repeated the account of the pain of those you have wounded.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Accuse them of having committed iniquity after iniquity; do not let them come into your righteous victory.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Let them be blotted out of the Book of Life and not be written down along with the righteous.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

But I am poor and sorrowful; let your salvation, God, set me up on high.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

I will praise the name of God with a song and will exalt him with thanksgiving.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

That will please Yahweh better than an ox or a bull that has horns and hooves.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

The meek have seen it and are glad; you who seek after God, let your hearts live.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

For Yahweh hears the needy and does not despise his prisoners.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Let heaven and earth praise him, the seas and everything that moves in them.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

For God will save Zion and will rebuild the cities of Judah; the people will live there and have it as a possession.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

His servants' descendants will inherit it; and those who love his name will live there.