Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

To the chief Musician upon Shushan-eduth, Michtam of David, to teach; when he strove with Aram-naharaim and with Aram-zobah, when Joab returned, and smote of Edom in the valley of salt twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased; O turn thyself to us again.

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Thou hast made the earth to tremble; thou hast broken it: heal the breaches thereof; for it shaketh.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Thou hast shewed thy people hard things: thou hast made us to drink the wine of astonishment.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

That thy beloved may be delivered; save [with] thy right hand, and hear me.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

God hath spoken in his holiness; I will rejoice, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Gilead [is] mine, and Manasseh [is] mine; Ephraim also [is] the strength of mine head; Judah [is] my lawgiver;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab [is] my washpot; over Edom will I cast out my shoe: Philistia, triumph thou because of me.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Who will bring me [into] the strong city? who will lead me into Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

[Wilt] not thou, O God, [which] hadst cast us off? and [thou], O God, [which] didst not go out with our armies?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Give us help from trouble: for vain [is] the help of man.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Through God we shall do valiantly: for he [it is that] shall tread down our enemies.