Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
Van David; bij het herinneringsoffer. Jahweh, tuchtig mij niet in uw toorn, Kastijd mij niet in uw gramschap:
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Want uw pijlen hebben mij getroffen, Uw hand drukt zwaar op mij neer.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Er is geen gezonde plek aan mijn vlees om uw toorn, Niets gaafs aan mijn gebeente om mijn zonden;
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Want mijn misdaden stapelen zich op mijn hoofd, En drukken mij neer als een loodzware last.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mijn wonden stinken en dragen Om mijn verdwazing;
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ik ga gebukt en geknakt, Loop heel de dag maar treurend rond.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Mijn lenden zijn aan alle kanten ontstoken, Geen gezonde plek aan mijn vlees;
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Ik ben uitgeput en gebroken, En snik het uit door het gekerm van mijn hart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Heer, al mijn jammeren is U bekend, Mijn zuchten voor U niet verborgen;
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Wild bonst mijn hart, de kracht ontzinkt mij, Zelfs het licht van mijn ogen is heen.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mijn vrienden en makkers keren zich af om mijn plagen, En mijn verwanten staan op een afstand te spotten;
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Die mijn leven belagen en mijn ongeluk zoeken, Bespreken mijn val, en belasteren mij de hele dag.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Maar ik ben als een dove, die het niet hoort, Als een stomme, die zijn mond niet opent,
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Als een man, die niet luistert, En wiens mond geen antwoord meer weet.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Neen, Jahweh, ik verlaat mij op U: Antwoord Gij, mijn Heer en mijn God;
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Want ik vrees, dat men zich vrolijk over mij maakt, Een grote mond tegen mij zet, nu mijn voeten wankelen.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Ja, ieder ogenblik dreig ik te vallen, Mijn ellende staat mij steeds voor de geest;
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Want ik moet wel mijn misdaad bekennen, En bekommerd zijn over mijn schuld.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
En machtig zijn ook, die zonder reden mijn vijanden zijn, Talrijk, die mij onverdiend haten,
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Die goed vergelden met kwaad, Mij ondanks mijn beste bedoeling bestrijden.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Jahweh, verlaat mij dus niet; Mijn God, blijf niet verre van mij!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Kom mij spoedig te hulp, Mijn Heer en mijn Heil!
