Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.