Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Halleluja! Looft Jahweh: want het is goed, Hem te prijzen, Onzen God: want het is lieflijk en schoon, Hem te roemen!

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Jahweh bouwt Jerusalem weer op, En brengt de verstrooiden van Israël bijeen.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Hij is het, die de gebroken harten geneest, En hun wonden verbindt;

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Die het getal van de sterren bepaalt, En ze allen roept bij haar naam.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Groot is onze Heer, geweldig zijn macht, Zijn wijsheid oneindig;

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Jahweh richt de nederigen op, Maar de bozen werpt Hij ter aarde.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Heft Jahweh een jubelzang aan Speelt op de citer voor onzen God:

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Die de hemel met wolken bedekt, En de regen bereidt voor de aarde. Die op de bergen gras doet ontspruiten, En groen voor de beesten, die den mens moeten dienen;

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Die aan het vee zijn voedsel geeft, En aan de jonge raven, die er om roepen.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Hij vindt geen vreugde in de sterkte der paarden, Hem verheugen geen krachtige schenkels;

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Maar Jahweh heeft behagen in hen, die Hem vrezen, En die smachten naar zijn genade!

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Breng Jahweh lof, Jerusalem; Sion, loof uw God!

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Want Hij heeft de grendels van uw poorten versterkt, Uw zonen binnen uw muren gezegend,

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

De vrede aan uw grenzen geschonken, U met de bloem der tarwe verzadigd.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Hij is het, die de aarde zijn bevelen stuurt, En haastig rept zich zijn woord:

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Die sneeuw als wolvlokken zendt, Zijn ijzel rondstrooit als as.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Hij werpt zijn hagel bij brokken, En voor zijn koude stollen de wateren;

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Maar Hij stuurt zijn bevel, en ze smelten: Zijn winden waaien, weer stromen de wateren.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Hij maakte Jakob zijn geboden bekend, Israël zijn bevelen en wetten:

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Zo deed Hij voor geen ander volk, Nooit heeft Hij hùn zijn wetten geleerd! Halleluja!