< Psaltaren 141 >

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
Ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE Sihova, ʻoku ou tangi kiate koe: ke ke haʻu vave kiate au; fakafanongo ki hoku leʻo, ʻo kau ka tangi kiate koe.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
Ke aʻu atu ʻeku lotu ki ho ʻao ʻo hangē ko e meʻa namu kakala; mo e hiki hake ʻo hoku nima ʻo hangē ko e feilaulau ʻoe efiafi.
3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
‌ʻE Sihova, fakanofo ʻae leʻo ki hoku ngutu; tauhi ʻae matapā ʻo hoku loungutu.
4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
‌ʻOua naʻa ueʻi hoku loto ki ha meʻa kovi ʻe taha, ke fai ʻae ngaahi ngāue kovi mo e kau tangata ʻoku fai kovi: pea ʻoua naʻa tuku ke u kai ʻi heʻenau ngaahi meʻa lelei.
5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
Ke taaʻi au ʻe he angatonu; pea ko e ʻofa ia: pea tuku ke ne valokiʻi au; ko e lolo lelei ia, ʻaia ʻe ʻikai foa ai hoku ʻulu: he ko ʻeku lotu foki ʻe fai ia ʻi heʻenau ngaahi mamahi.
6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
‌ʻOka hinga ʻenau kau fakamaau ʻi he ngaahi potu tokatāmaki, tenau fanongo ki heʻeku ngaahi lea; he ʻoku melie ia.
7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)
Kuo movetevete hotau ngaahi hui ʻi he ngutu ʻoe faʻitoka, ʻo hangē ko e taaʻi ʻo mafahi ʻe he taha ʻae ʻakau ʻi he funga ʻoe fonua. (Sheol h7585)
8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
Ka ʻoku hanga hoku mata kiate koe, ʻE Sihova ko e ʻEiki: ʻoku ou falala kiate koe; ʻoua naʻa ke siʻaki hoku laumālie.
9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
Taʻofi au mei he ngaahi tauhele kuo nau ʻai kiate au, mo e ngaahi meʻa fakauʻu, ʻae kakai fai kovi.
10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
Tuku ke tō ʻae angahala ki he ngaahi kupenga ʻanautolu, ʻi he lolotonga ʻo ʻeku hao mei ai.

< Psaltaren 141 >