Psaltaren 14

1 För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita. Kuo pehē ʻe he vale ʻi hono loto, “ʻOku ʻikai ha ʻOtua.” Kuo kovi ʻakinautolu, kuo nau fai ʻae ngaahi ngāue fakalielia, ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku fai lelei.

2 HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

Naʻe ʻafio hifo ʻe Sihova mei he langi ki he fānau ʻae tangata, ke ʻafio pē ʻoku ai ha niʻihi ʻoku ʻilo, mo kumi ki he ʻOtua.

3 Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

Kuo ʻalu hē kotoa pē, kuo nau hoko ʻo fakalielia kotoa pē: ʻoku ʻikai ha tokotaha ʻoku fai lelei, ʻoku ʻikai ʻaupito ha taha.

4 Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

“ʻOku ʻikai ha ʻilo ʻiate kinautolu kotoa pē ʻoku fai kovi? ʻAkinautolu ʻoku kai ʻo ʻosi hoku kakai ʻo hangē ko ʻenau kai mā, pea ʻoku ʻikai te nau ui kia Sihova.”

5 Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

Pea naʻa nau manavahē ai ʻi he manavahē lahi: he ʻoku ʻi he toʻutangata ʻoe māʻoniʻoni ʻae ʻOtua.

6 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

Naʻa mou manukiʻi ʻae fakakaukau ʻoe masiva, ka ko hono hūfanga ʻa Sihova.

7 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

Ko hai te ne foaki mei Saione ʻae fakamoʻui ki ʻIsileli? ʻOka toe ʻomi ʻe Sihova hono kakai kuo pōpula, ʻe fiefia ai ʻa Sēkope, pea nekeneka ʻa ʻIsileli.