Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
[Psalm lal David] LEUM GOD, kom liyeyu ac eteyu.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Kom etu ma nukewa nga oru; Kom ne muta loes likiyu, kom etu nunak luk nukewa.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Kom liyeyu lah nga orekma, ku nga mongla; Kom etu mukuikui luk nukewa.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Meet liki na nga kaskas, Kom etu tari lah mea nga ac fahk.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Kom apinyula ke siska nukewa, Kom karinginyu ke ku lom.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Etu lom keik uh arulana yohk, Yohk liki ma nga ku in kalem kac.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Nga ac som nu ya in kaingla liki kom? Nga ac kaing nu ya liki ye motom?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Nga fin som nu inkusrao, kom oasr we; Nga fin ona infulan misa, kom oasr pac we. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Nga finne sokla loesla liki kutulap, Ku muta yen loeslana nu roto,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Kom ac oasr pac we in pwenyu, Kom ac oasr pa ingo in kasreyu.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
Nga ku in siyuk lohsr uh in wikinyula Ku kalem su rauniyula in ekla nu ke fong,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Tusruktu, lohsr uh el tia lohsr nu sum, Ac fong uh arulana kalem nu sum, oana len. Lohsr ac kalem oana sie nu sum.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Kom lumahla ip nukewa ke monuk; Kom oakiyuwi insien nina kiuk.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Nga kaksakin kom mweyen fal mwet uh in sangeng sum. Ma nukewa kom oru, usrnguk ac wolana, Nga etu ouinge ke insiuk nufon.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Ke mutawauk in lumweyuk sri keik uh, Ac oakiyuki wo insien nina kiuk, Ke nga kapkapak ingo in lukma, Kom nuna etu lah nga oasr we.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Kom tuh liyeyu meet liki nga isusla. Pisen len ma oakiyuki nu sik tuh nga in moul Simla tari in book nutum Meet liki na kais sie ma inge mutawauk.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
O God, arulana pus nunak lom, Ac arulana upa nu sik in kalem kac.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Nga fin oek, pisalos ac pus liki puk uh. Ke nga ngutalik, nga srakna muta yurum.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
O God, nga kena tuh kom in uniya mwet koluk! Nga arulana kena tuh mwet sulallal in fahsr likiyu.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Elos fahk ma koluk keim; Elos fahk kas na koluk lain Inem.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
O LEUM GOD, nga arulana srungalos su srungakom! Nga kwaselos su tuyak lain Kom.
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Nga srungalos na pwaye; Nga oakalos mwet lokoalok luk.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Liyeyu, O God, ac etu insiuk; Srikeyu, ac konauk nunak luk.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Suk lah oasr kutena ma sufal in nga Ac kolyu ke inkanek kawil nu tok.
