Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Een bedevaartslied. Uit de diepten, o Jahweh, roep ik tot U,

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Heer, hoor mijn klagen; Laat uw oren toch luisteren Naar mijn bidden en smeken!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ach Jahweh, zo Gij de zonde gedenkt, Ach Heer, wie zou het bestaan?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Neen, bij U is vergeving, Opdat ik vol hoop U zou vrezen, o Jahweh.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mijn ziel schouwt hunkerend naar zijn belofte, Mijn ziel smacht naar den Heer;

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Meer dan wachters naar de morgen,

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ziet Israël naar Jahweh uit. Want bij Jahweh is ontferming, En overvloed van verlossing;

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Hij zal Israël bevrijden Van al zijn zonden!