Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Ki he Takimuʻa ʻi he Semini, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE Sihova, ke ke fakamoʻui; he kuo ngata ʻae tangata anga fakaʻotua; he ʻoku fakaʻaʻau ʻo tokosiʻi ʻae angatonu ʻi he ngaahi fānau ʻae tangata.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

‌ʻOku nau taki taha lea loi ki hono kaungāʻapi: ʻoku nau lea ʻi he loungutu lapu mo e kākā.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

‌ʻE fakaʻauha ʻe Sihova ʻae ngaahi loungutu lapu kotoa pē, pea mo e ʻelelo ʻoku lea ʻaki ʻae ngaahi meʻa fakafielahi:

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

‌ʻAkinautolu naʻe pehē, “Te tau ikuna ʻaki hotau ʻelelo; ʻoku ʻotautolu pe hotau loungutu: ko hai ʻae ʻeiki kiate kitautolu?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Ko e meʻa ʻi he fakamālohiʻi ʻoe masiva, mo e ngaahi mafulu ʻoe vaivai, te u tuʻu hake; te u fokotuʻu moʻui ia meiate ia ʻaia ʻoku manuki kiate ia.”

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Ko e ngaahi folofola ʻa Sihova ko e folofola maʻa ia: ʻo hangē ko e siliva kuo ʻahiʻahi ʻi he kulo ʻumea, kuo tuʻo fitu hono fakamaʻa.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

‌ʻE Sihova, te ke tauhi ʻakinautolu, te ke fakamoʻui ʻakinautolu mei he toʻutangata ni ʻo taʻengata.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

‌ʻOku ʻeveʻeva ʻae angakovi ʻi he potu kotoa pē, ʻoka hakeakiʻi ʻae kau tangata ʻoku mātuʻaki kovi.