Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

in finem pro octava psalmus David salvum me fac Domine quoniam defecit sanctus quoniam deminutae sunt veritates a filiis hominum

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

vana locuti sunt unusquisque ad proximum suum labia dolosa in corde et corde locuti sunt

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

disperdat Dominus universa labia dolosa linguam magniloquam

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

qui dixerunt linguam nostram magnificabimus labia nostra a nobis sunt quis noster dominus est

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

propter miseriam inopum et gemitum pauperum nunc exsurgam dicit Dominus ponam in salutari fiducialiter agam in eo

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

eloquia Domini eloquia casta argentum igne examinatum probatum terrae purgatum septuplum

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

tu Domine servabis nos et custodies nos a generatione hac et in aeternum

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

in circuitu impii ambulant secundum altitudinem tuam multiplicasti filios hominum