Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Alef. Blagor poštenim na potu, kateri hodijo po postavi Gospodovi.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Blagor njim, ki hranijo pričanja njegova, ki ga iščejo iz vsega srca.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Kateri tudi ne delajo krivice, ampak hodijo po potih njegovih.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Ti si zapovedal ukaze svoje, da naj se spolnjujejo pridno.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
O da bi bila pota moja obernena spolnjevat postave tvoje!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Tedaj se ne osramotim, ko bodem gledal vse zapovedi tvoje.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Slavil te bodem s pravim srcem; učil se sodbâ pravice tvoje.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Postave tvoje bodem spolnjeval, ne zapusti me tako!
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Bet. Kako bode deček čistil stezo svojo? Držeč se je poleg besede tvoje.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Iz vsega srca svojega te iščem, ne daj, da izgrešim zapovedi tvoje.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
V srci svojem hranim govor tvoj, da ne grešim zoper tebe.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Ti blagoslavljeni Gospod, uči me postave svoje.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Z ustnami svojimi preštevam vse pravice tvojih ust,
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Veselim se pota pričanj tvojih, kakor vseh zakladov.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Zapovedi tvoje premišljujem in gledam steze tvoje.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
V postavah tvojih se razveseljujem, besede tvoje ne zabim.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Gimel. Dobroto podéli hlapcu svojemu, dokler živim spolnjujem naj besedo tvojo.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Odgrni oči moje, da gledam čuda po zakonu tvojem.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Tujec sem na tej zemlji, ne skrivaj mi zapovedi svojih.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Ginem od hrepenenja po pravicah tvojih vsak čas.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Ti pogubljaš prevzetne, proklete, kateri izgrešajo zapovedi tvoje.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Odvali od mene sramoto in zaničevanje, ker hranim pričanja tvoja.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Tedaj prvaki sedé in govoré zoper mene, hlapec tvoj premišlja postave tvoje.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Tedaj so pričanja tvoja razveseljevanja moja, svetovalci moji.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Dalet. V prahu tiči življenje moje, živega me ohrani po besedi svoji.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Pota svoja sem prešteval, in ti si me uslišal; úči me postave svoje.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Daj, da umem pot zapovedi tvojih, da premišljam čuda tvoja.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Od otožnosti solzi duša moja, dvigni me po besedi svoji.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Krivičnosti pot odvrni od mene, in zakon svoj mi podéli milostno.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Resnice pot volim, sodbe tvoje imam pred očmi.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Držim se pričanj tvojih, Gospod; ne daj, da se osramotim.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Po potih zapovedi tvojih bodem tekal, ko bodeš razširil srce moje.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
He. Uči me, Gospod, postav tvojih pót, katero bodem hranil do konca.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Daj, da umem, da hranim zakon tvoj, in da ga spolnjujem iz vsega srca.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Daj, da hodim po zapovedi tvojih poti, ker tá me razveseljuje.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Nagni srce moje k postavam svojim, in ne k dobičku.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Odvrni oči moje, da ne gledajo ničemurnosti; po potih tvojih daj da živim.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Stóri govor svoj hlapcu svojemu, kateri je vdan strahu pred teboj.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Odvrni sramoto mojo, katere se bojim, ker dobre so pravice tvoje.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Glej, ukazov tvojih želim, v pravici tvoji daj mi živeti.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Vav. Ko mi bodejo prišle milosti tvoje, Gospod; blaginja tvoja po govoru tvojem,
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Odgovoril bodem njemu, ki me sramoti, kakor je; ker zaupanje imam v besedo tvojo.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Ali od ust mojih ne odvzemi besede svoje resnične; ker pravic tvojih čakam.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
In spolnjeval bodem zakon tvoj vedno, vekomaj in vekomaj.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
In neprestano bodem hodil po sami širjavi, ker povelj tvojih iščem.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
In govoril bodem o pričanjih tvojih pred kralji, in ne bode me sram.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
In razveseljujoč se v zapovedih tvojih, katere ljubim,
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Dvignil bodem roke svoje do povelj tvojih, katera ljubim, in premišljeval postave tvoje.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Zajin. Spomni se besede svoje s hlapcem svojim, o kateri si mi dal upanje.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
To je tolažilo moje v bridkosti moji; da me govor tvoj oživlja.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Prevzetniki se mi posmehujejo silno, od postave tvoje ne zavijem.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Spominjam so sodbà tvojih od vekomaj, Gospod, in samega sebe tolažim.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Vihar me grabi od krivičnih, ki zapuščajo zakon tvoj.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Prepevanju predmet so mi postave tvoje v kraji popotovanj mojih.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Ponoči se spominjam imena tvojega, Gospod; in zakon tvoj spolnjujem.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
To je tolažba meni, da hranim zapovedi tvoje.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Het. Delež moj si, Gospod, pravim, da spolnjujem besede tvoje.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Obličje tvoje molim iz vsega srca svojega; milost mi izkaži po govoru svojem.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Pota svoja premišljam, da obračam noge svoje po pričanjih tvojih.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Hitim in se ne mudim spolnjevat zapovedi tvoje.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Krdela krivičnih me plenijo, a postave tvoje ne zabim.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
O polunoči vstajam slavit te, zavoljo zapovedi tvojih pravičnih.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Tovariš sem vsem, kateri te česté in spolnjujejo povelja tvoja.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Milosti tvoje, o Gospod, polna je zemlja; postave svoje me úči.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Tet. Dobro si storil hlapcu svojemu, Gospod; po besedi svoji.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Izvrstnost pameti in vednosti me úči; ker zapovedim tvojim verujem.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Ko nisem še govoril, motil sem se; sedaj pa spolnjujem govor tvoj.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Dober si in dobrotljiv, úči me postave svoje.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Ko zvijačo napravljajo zoper mene prevzetniki, jaz iz vsega srca hranim povelja tvoja.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Debelí se kakor z mastjo njih srce; jaz se zakona tvojega radujem.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Na dobro mi je bila bridkost, da bi se učil postav tvojih.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Boljši mi je zakon tvojih ust nego mnogo tisoč zlatnikov in srebernikov.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Jod. Roke tvoje so me naredile in napravile me; storí me razumnega, da se učim povelj tvojih.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Boječi se tebe naj me vidijo ter se veselé, ker imam v besedi tvoji nado svojo.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Spoznavam, Gospod, da so pravične sodbe tvoje; in da si me v zvestobi ponižal.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Pridi skoraj milost tvoja, da me tolaži, po govoru tvojem s tvojim hlapcem.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Dojdejo naj mi usmiljenja tvoja, da živim; ker zakon je vse razveseljevanje moje.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Osramoté se naj prevzetniki, ker mi hudo delajo po krivem, ko premišljujem povelja tvoja.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Povrnejo se naj k meni boječi se tebe in poznajoči pričanja tvoja.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Srce moje bode pošteno v postavah tvojih, da se ne osramotim.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Kaf. Duša moja koperni po blaginji tvoji; v besedi tvoji imam nado.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
Oči moje koperné po govoru tvojem, ko govorim: Kedaj me bodeš potolažil?
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Dasì sem podoben mehu v dimu, postav tvojih nisem pozabil.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Koliko bode dnî hlapca tvojega? Kedaj bodeš sodil nje, ki me preganjajo?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Jame mi kopljejo prevzetniki, kateri se ne ravnajo po zakonu tvojem.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Vsa povelja tvoja zgolj resnica; po krivem me preganjajo, pomagaj mi.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Skoraj so me uničili vrženega na tla; jaz pa se nísem izneveril postavam tvojim.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Po milosti svoji ohrani me živega, da spolnjujem pričanja tvojih ust.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Lamed. Vekomaj, o Gospod, biva beseda tvoja v nebesih,
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Od roda do roda zvestoba tvoja; ko si ustanavljal zemljo, stala je ona.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Po sodbah tvojih stoji vse še danes; ker vse ono služi tebi.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Ako bi ne bil zakon tvoj vse razveseljevanje moje, zdavnaj že bi bil poginil v nadlogi svoji.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Vekomaj ne pozabim povelj tvojih, ker z njimi hraniš me živega.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Tvoj sem, hrani me, ker povelj tvojih iščem.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Ko me čakajo krivični, da me pogubé, pregledujem pričanja tvoja.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Sleherne popolnosti vidim da je konec; povelje tvoje pa je obširno silno.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Mem. Kako ljubim zakon tvoj! ves dan je premišljevanje moje.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Modrejšega od sovražnikov mojih me dela po poveljih tvojih; ker vekomaj mi je na strani.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Razumnejši postajam od vseh učenikov svojih; ker pričanja tvoja so premišljevanje moje.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Razumnejši sem od starcev, ker hranim povelja tvoja.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Od vsake hudobne steze zadržujem noge svoje, da spolnjujem besedo tvojo.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Od sodbâ tvojih se ne ganem, ker ti me učiš.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Kako sladki so mojemu grlu govori tvoji! sladkejši od medú ustom mojim.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Po poveljih tvojih sem razumen, zatorej sovražim vsako stezo krivičnosti.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Nun. Svetilo nogi moji je beseda tvoja, in poti moji luč.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Prisegel sem, kar bodem držal, da bodem spolnjeval pravične sodbe tvoje.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Ponižan sem silno, Gospod; živega me ohrani, po besedi svoji.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Prostovoljne daritve ust mojih sprejemaj, prosim, Gospod; in pravice svoje me úči.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Duša moja je vedno v roki moji; vendar ne zabim tvojega zakona.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Mogočni krivičniki mi stavijo zanko, vendar od povelj tvojih ne zajdem.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Pričanja tvoja imam vekomaj, ker so veselje mojemu srcu.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Srce svoje nagibljem, da spolnjuje postave tvoje, vekomaj, večno!
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Sameh. Misli druge sovražim, zakon pa tvoj ljubim.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Zatišje si moje in ščit moj; v besedi tvoji imam nado.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Umaknite se od mene, hudobni, da hranim ukaze svojega Boga.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Podpiraj me po govoru svojem, da živim; in ne osramoti me v nadi moji.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Podpiraj me, da bodem otét, in da gledam vedno na postave tvoje.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Vse, kateri izgrešujejo postave tvoje, teptaš; ker krivična je njih zvijača.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Kakor žlindro odpravljaš vse krivične sè zemlje; zatorej ljubim pričanja tvoja.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Od strahú pred teboj trepeče meso moje; tako me je strah tvojih sodbâ.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Hajin. Po sodbi delam in pravici; ne izročaj me njim, ki me stiskajo.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Porok bodi hlapcu svojemu na dobro; da me ne zatirajo prevzetni.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Oči moje koperné po blaginji tvoji, in po pravičnem govoru tvojem.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Ravnaj po milosti svoji s hlapcem svojim; in postave svoje me úči.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Hlapec sem tvoj, storí me razumnega, da spoznam pričanja tvoja.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Čas je, da dela Gospod; v nič dévajo zakon tvoj.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Zatorej bolj ljubim ukaze tvoje, ko zlato in sicer najčistejše.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Zato spoznavam vse ukaze za prave; vsako stezo krivičnosti sovražim.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Pe. Čudovita so pričanja tvoja; zatorej jih hrani duša moja.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Dohod besed tvojih razsvetljuje; z razumnostjo podučuje preproste.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Usta svoja raztezam in sopiham; ker želján sem ukazov tvojih.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Ozri se v mé in storí mi milost; kakor je prav proti njim, kateri ljubijo ime tvoje.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Noge moje utrdi v govoru svojem, in ne daj da gospoduje kaka krivica z menoj.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Otmi me zatiranja ljudî, da spolnjujem postave tvoje.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Daj, da sveti tvoje obličje pred hlapcem tvojim; in úči me postave svoje.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Potoki vodâ tekó iz mojih oči, zaradi njih, ki ne spolnjujejo tvojega zakona.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Sade. Pravičen si, Gospod, in raven v sodbah svojih.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Ukazal si pravična pričanja svoja, in silno zvesta.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Od gorečnosti svoje ginem, ker besede tvoje zabijo sovražniki moji.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Čist je govor tvoj močno; zatorej ga ljubi hlapec tvoj.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Majhen sem jaz in zaničevan; povelj tvojih ne zabim,
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Pravice tvoje, vedne pravice, in postave tvoje resnične.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Zatiranje in stiska me obhajati; ukazi tvoji so razveseljevanje moje.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Pravica pričanj tvojih je vekomaj; razumnega me naredi, da živim.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Kof. Ko te kličem iz vsega srca, usliši me, Gospod, da hranim postave tvoje.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Ko te kličem, reši me, da spolnjujem pričanja tvoja.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Préd te pridem v somraku, da vpijem; v besedo tvojo imam upanje.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Oči moje prehitujejo straže, premišljat govor tvoj.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Glas moj poslušaj po milosti svoji, Gospod; po sodbah svojih ohrani me živega,
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Ko se bližajo pregrehe učenci, ki so daleč od zakona tvojega,
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Blizu si, Gospod; in vsi ukazi tvoji so resnica.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Zdavnaj vem o pričanjih tvojih, da si jih ustanovil vekomaj.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Reš. Ozri se v nadlogo mojo, in reši me; ker zakona tvojega ne zabim.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Prevzemi pravdo mojo in reši me; po govoru svojem ohrani me živega.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Daleč od krivičnih bodi blaginja, ker ne iščejo postav tvojih.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Usmiljenje tvoje je obilo, Gospod; po sodbah tvojih, ohrani me živega.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Dasì je mnogo preganjalcev mojih in sovražnikov mojih, od pričanj tvojih ne krenem.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Kakor hitro vidim izdajalce, mučim z gnjusom samega sebe, ker se ne držé govora tvojega.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Glej, da ljubim povelja tvoja, Gospod; po milosti svoji ohrani me živega.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Preblaga beseda tvoja je sama resnica; in vekomaj je vsaka pravična sodba tvoja.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Šin. Ko me preganjajo po nedolžnem prvaki; boji se besede tvoje moje srce.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Veselim se govora tvojega; kakor kdor je našel plen obilen.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Krivičnost sovražim in studim, zakon tvoj ljubim.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Sedemkrat te hvalim na dán za pravične sodbe tvoje.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Velik mir imajo, kateri ljubijo zakon tvoj, in ní jim izpotike.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Blaginje tvoje čakam, Gospod; in ukaze tvoje spolnjujem.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Duša moja spolnjuje pričanja tvoja, in ljubim jih močno.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Povelja tvoja spolnjujem in pričanja tvoja, ker vsa pota moja so pred teboj.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Tav. Vpitje moje se bližaj tvojemu obličju, Gospod; po besedi svoji naredi me umnega.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Molitev moja pridi pred obličje tvoje; po govoru svojem otmi me.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Hvala bodo vrela z ustnic mojih, ko me bodeš učil postave svoje.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Jezik moj bode prepeval govor tvoj, da so prepravične vse zapovedi tvoje.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
V pomoč mi bodi na strani roka tvoja; ker volim povelja tvoja.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Po blaginji tvoji hrepenim, Gospod; in zakon tvoj je vse razveseljevanje moje.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Živi duša moja, da hvali tebe; in sodbe tvoje naj pomagajo meni.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
Potikam se kakor ovca izgubljena, išči svojega hlapca; ker povelj tvojih ne zabim.
