Psaltaren 112

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

Halleluja! Heil den man, die Jahweh vreest, En zijn geboden van harte bemint:

2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

Zijn kroost zal machtig op aarde zijn, Het geslacht der vromen zal worden gezegend.

3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Welvaart en rijkdom bewonen zijn huis, En zijn gerechtigheid houdt in eeuwigheid stand;

4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

De vromen gaat een licht in de duisternis op, Hem, die genadig, barmhartig en rechtvaardig zal zijn.

5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

Heil den man, die weggeeft en leent, En zijn zaken beheert volgens recht;

6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Want in eeuwigheid zal de rechtvaardige niet wankelen, En hij blijft in de herinnering voor eeuwig.

7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

Voor kwade geruchten is hij niet bang; Zijn hart blijft rotsvast op Jahweh vertrouwen,

8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

Onverstoorbaar, onbevreesd, Totdat hij op zijn vijanden neerziet.

9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

Milddadig deelt hij aan de armen uit: Zijn gerechtigheid houdt in eeuwigheid stand, En zijn hoorn verheft zich in ere.

10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

De boze ziet het vol afgunst, En knarsetandend gaat hij te gronde: Nooit wordt de wens der bozen vervuld!