Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise ye Yah, Give ye thanks to Yahweh—For he is good, For age-abiding, is his lovingkindness.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can relate the mighty deeds of Yahweh? can cause to be heard, all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
How happy! They who observe justice, He that executeth righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O Yahweh, when thou acceptest thy people, Visit me, with thy salvation;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
That I may look upon the welfare of thy chosen ones, That I may rejoice in the joy of thy nation, That I may glory, with thine inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned—with our fathers, We have acted perversely, we have committed lawlessness;
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers, in Egypt, understood not thy wonders, They remembered not the abounding of thy lovingkindnesses, but rebelled by the sea—at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Yet he saved them, for the sake of his Name, to make known his mighty power;
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
So he rebuked the Red Sea, and it dried up, And he led them through deeps, as pasture-land;
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And saved them from the hand of one full of hatred, And redeemed them out of the hand of the foe;
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
So the waters covered their adversaries, Not one from among them, was left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
They believed therefore in his words, They sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Soon forgat they his works, —They waited not for his counsel;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
But lusted a lust in the desert, and tested GOD in the waste.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
So he gave them their request, but sent leanness into their soul.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
And they became jealous of Moses in the camp, —of Aaron the holy one of Yahweh;
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and engulfed Dathan, and covered up the assembly of Abiram;
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Then was kindled a fire in their assembly, —a flame, consumed the lawless ones.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, —and bowed down to a molten image;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Thus changed they my glory, for the similitude of an ox that eateth grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgat GOD their saviour, who had done great things in Egypt:
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wonders in the land of Ham, Terrible things by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Then would he have bidden to destroy them, —had not Moses his chosen, stood in the breach before him, To turn back his wrath from destroying.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
And they refused the delightful land, They believed not his word;
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
But murmured in their tents, —They hearkened not unto the voice of Yahweh.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So he lifted up his hand unto them, that he would let them fall in the desert;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
And would disperse their seed among the nations, and would scatter them throughout the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Yet they let themselves be bound to Baal-peor, —and did eat sacrifices to the dead:
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
So they provoked to anger by their doings, and a plague, made a breach among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then stood up Phinehas, and interposed, and stayed was the plague:
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
So it was counted unto him, for righteousness, To generation after generation, unto times age abiding.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
And they provoked by the waters of Meribah, —And it fared ill with Moses, for their sakes;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
For they embittered his spirit, and he spake rashly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They destroyed not the peoples of which Yahweh had spoken to them;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
But had fellowship with the nations, and learned their doings;
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Yea they served their idols, and they became to them a snare:
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Yea they sacrificed their sons and their daughters to mischievous demons;
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And poured out innocent blood, the blood of their sons and their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, And the land was polluted with blood-shed;
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
And they became unclean by their works, and became unchaste in their doings.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Then was kindled the anger of Yahweh with his people, and he abhorred his own inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
So he delivered them up into the hand of the nations, And they who hated them, had dominion over them;
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
And their enemies oppressed them, And they were bowed down under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times, did he rescue them, —But, they, rebelled by their counsel, and sank low in their iniquity.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Then looked he on the distress which befell them, —when he heard their loud cry;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Then remembered he, for them, his covenant, and was moved to pity, according to the abounding of his lovingkindnesses;
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
And granted them compassion before all their captors.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, O Yahweh our God, and gather us from among the nations, That we may give thanks unto thy holy Name, That we may triumph aloud in thy praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Blessed be Yahweh, God of Israel, from one age even unto another, And all the people, shall say, Amen! Praise ye Yah!
