Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Synu mój, strzeż moich słów i przechowuj u siebie moje przykazania.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Strzeż moich przykazań, a będziesz żył; [strzeż] mojego prawa jak źrenicy swych oczu.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Przywiąż je do swoich palców, wypisz je na tablicy twego serca.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Mów do mądrości: Jesteś moją siostrą, a roztropność nazywaj przyjaciółką;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Aby cię strzegły przed cudzą żoną i przed obcą, [która] mówi gładkie słowa.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Bo z okna swego domu wyglądałem przez kratę;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
I zobaczyłem wśród prostych, zauważyłem wśród chłopców nierozumnego młodzieńca;
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Który przechodził ulicą blisko jej narożnika, idąc drogą do jej domu.
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
O zmierzchu, pod wieczór, w ciemności nocnej i w mroku.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
A oto spotkała go kobieta w stroju nierządnicy, chytrego serca;
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Wrzaskliwa i nieopanowana, której nogi nie mogą pozostać w domu:
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Raz na dworze, raz na ulicach i czyha na każdym rogu.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Chwyciła go i pocałowała, z bezczelną miną powiedziała do niego:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
U mnie są ofiary pojednawcze; spełniłam dzisiaj swoje śluby.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Dlatego wyszłam ci naprzeciw, szukałam pilnie twojej twarzy i znalazłam cię.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Obiłam kobiercami swoje łoże, [przystrojone] rzeźbieniem i prześcieradłami z Egiptu.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Skropiłam swoje posłanie mirrą, aloesem i cynamonem.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Chodź, upójmy się miłością aż do rana, nacieszmy się miłością.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Bo [mojego] męża nie ma w domu; pojechał w daleką drogę.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Wziął ze sobą worek pieniędzy; umówionego dnia wróci do domu.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Nakłoniła go mnóstwem swoich słów i zniewoliła go pochlebstwem swoich warg.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Wnet poszedł za nią jak wół prowadzony na rzeź i jak głupi na karę pęt.
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Aż strzała przebije mu wątrobę; spieszy jak ptak w sidła, nie wiedząc, że [chodzi] o jego życie.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Więc teraz słuchajcie mnie, synowie, i zważajcie na słowa moich ust.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Niech twoje serce nie zbacza na jej drogi i nie tułaj się po jej ścieżkach.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Bo wielu zranionych strąciła i wielu mocarzy pozabijała.
