< Ordspråksboken 27 >

1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Rosa deg ikkje av morgondagen, for du veit ikkje kva ein dag ber i fang.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Lat ein annan rosa deg; ikkje din eigen munn, ein framand og ei dine eigne lippor!
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Stein er tung, og sand veg mykje, men tyngre enn båe er dåreharm.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
Sinne er fælslegt, og vreide ein flaum, men kven kann standa seg mot åbryskap?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Betre er openberrleg refsing enn kjærleik som held seg duld.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Trugne er slag av venehand, og mange er uvens kyssar.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
Den mette trakkar på honning, men den svoltne tykkjer alt beiskt er søtt.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
Som ein fugl som rømer frå reiret sitt, er ein mann som rømer frå heimen sin.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Olje og røykjelse hjarta gled, og søte venar-ord frå rådvis sjæl.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Slepp ikkje frå deg venen din og far din’s ven, so du lyt heim til bror din når du er i naud! Ein granne nær attmed er betre enn ein bror langt burte.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Vert vis, min son, og gled mitt hjarta, so eg kann svara den som spottar meg!
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
Den kloke ser fåren, gøymer seg; fåmingar renner fram og lyt bøta for det.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Tak klædi hans, for han hev borga for ein annan, og panta honom for ei framand kvinna!
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
Den som høgmælt signar sin ven um morgonen tidleg, han skal få det tilrekna som ei forbanning.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
Si-drop frå taket ein regndag og ei trættekjær kvinna likjest kvarandre.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
Den som held på henne, held på vind, og handi hans triv i olje.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
Jarn sliper jarn, og den eine mannen sliper den andre.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
Den som agtar fiketreet sitt, fær eta frukti av det, den som tek vare på sin herre, skal få æra.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
Som andlit seg speglar mot andlit i vatnet, so menneskjehjarta mot menneskje.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Helheim og avgrunn vert ikkje mette, og menneskjeaugo vert ikkje mette. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
Diglen røyner sylvet og omnen gullet, og ein mann vert røynd av sin ros.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Um du støyte uvitingen i mortelen med støytaren i hop med gryn, so vilde ikkje vitløysa vika ifrå han.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
God greide lyt du hava på koss sauerne dine ser ut, og agta vel på buskapen din!
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
For velstand varer ikkje æveleg, og ikkje ei kruna frå ætt til ætt.
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
Men er høyet burte og håi kjem att, og fjellgras vert sanka i hop,
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
då hev du lamb til klæde, og bukkar til å kjøpa deg åker for,
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
og geitemjølk nok til mat for deg, til mat for huset ditt og til livsupphald for gjentorne dine.

< Ordspråksboken 27 >