Nahum 1

1 Detta är en utsaga om Nineve, den bok som innehåller elkositen Nahums syn.

Ko e tala mamafa ki Ninive. Ko e tohi ʻoe meʻa hā mai kia Nehumi, ko e tangata ʻElikosi.

2 HERREN är en nitälskande Gud och en hämnare, ja, en hämnare är HERREN, en som kan vredgas. En hämnare är HERREN mot sina ovänner, vrede behåller han mot sina fiender.

‌ʻOku fuaʻa ʻae ʻOtua, pea ʻoku totongi ʻe Sihova; ʻoku totongi ʻe Sihova, pea ʻoku houhau vela ia; ʻe totongi ʻe Sihova ki hono ngaahi fili, pea ʻoku ne fakatoe [ʻae houhau ]maʻa hono ngaahi fili.

3 HERREN är långmodig, men han är stor i kraft, och ingalunda låter han någon bliva ostraffad. HERREN har sin väg i storm och oväder och molnen äro dammet efter hans fötter.

‌ʻOku tuai ʻa Sihova ki he houhau, mo lahi ʻi he mālohi, pea ʻe ʻikai siʻi fakatonuhiaʻi ʻa e [angahala]: ʻoku ai ʻae hāʻeleʻanga ʻo Sihova ʻi he ʻahiohio, pea ʻi he afā, pea ko e ngaahi ʻao, ko e efu ia ʻo hono vaʻe.

4 Han näpser havet och låter det uttorka och alla strömmar låter han sina bort. Då försmäkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmäktar.

‌ʻOku ne valokiʻi ʻae tahi, pea ʻoku ne fakamōmoaʻi ia, pea ʻoku ne fakamatuʻu ʻae ngaahi vaitafe kotoa pē; ʻoku mae ʻa Pesani, mo Kameli, mo e kakala ʻo Lepanoni ʻoku mae.

5 Bergen bäva för honom, och höjderna försmälta av ångest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo därpå.

‌ʻOku ngalulu ʻae ngaahi moʻunga koeʻuhi ko ia, pea ʻoku vai ʻae ngaahi tafungofunga, pea ʻoku vela ʻa māmani ʻi hono ʻao, ʻio, ʻa māmani mo kinautolu kotoa pē ʻoku nofo ai.

6 Vem kan bestå för hans ogunst, och vem kan uthärda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld, och klipporna rämna inför honom.

Ko hai ʻe faʻa tuʻu ʻi he ʻao ʻo hono houhau? Pea ko hai ʻe tuʻumaʻu ʻoka ne ka houhau vela? ʻoku huaʻi ʻene lili hangē ko e afi, pea ʻoku ne lī hifo ʻae ngaahi maka lalahi.

7 HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.

‌ʻOku lelei ʻa Sihova, ko e hūfanga mālohi ia ʻi he ʻaho ʻoe mamahi; pea ʻoku ne ʻiloʻi ʻakinautolu ʻoku falala kiate ia.

8 Men genom en störtflod gör han ände på platsen där den staden står, och hans fiender förföljas av mörker.

Ka ʻi he fuʻu malofa te ne fakaʻauha ʻaupito ʻa hono potu, pea ʻe tuli ʻe he poʻuli ʻa hono ngaahi fili.

9 Ja, på edert anslag mot HERREN gör han ände, icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.

Ko e hā ʻoku mou filioʻi kia Sihova? Te ne fakaʻauha ʻaupito; ʻe ʻikai toe tupu ʻae mamahi ʻo liunga ua.

10 Ty om de ock äro hopslingrade såsom törnsnår och så fulla av livssaft, som deras dryck är av must, skola de likväl alla förbrännas såsom torrt strå.

He lolotonga ʻenau fepikitaki, ʻo hangē ko e ngaahi ʻakau talatala, pea ʻi heʻenau kei kona, hangē ha kau kona, ʻe vela ʻo ʻosi ʻakinautolu, ʻo hangē ko e veve kuo mōmoa ʻaupito.

11 Ty från dig drog ut en man som hade onda anslag mot HERREN, en vilkens rådslag voro fördärv.

Kuo tupu ha tokotaha meiate koe ʻoku filioʻi kovi kia Sihova, ko e tangata ako kovi.

12 Så säger HERREN: »Huru starka och huru många de ock må vara, skola de ändå mejas av och försvinna; och om jag förr har plågat dig, så skall jag nu ej göra det mer.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Neongo ʻoku longo pe mo tokolahi foki, ʻe pehē ʻae tuʻusi hifo ʻakinautolu, ʻoka ne ka laka atu. Neongo kuo u fakamamahiʻi koe, ʻe ʻikai te u toe fakamamahiʻi koe.

13 Ty nu skall jag bryta sönder de ok han har lagt på dig, och hans band skall jag slita av.»

He ko eni, te u maumauʻi ʻa ʻene haʻamonga meiate koe, pea motuhi ho ngaahi haʻi.”

14 Men om dig bjuder HERREN så »Ingen avkomma av ditt namn skall mer få finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla beläten, både skurna och gjutna. En grav bereder jag åt dig, ty på skam har du kommit.»

Pea kuo tuku ʻe Sihova ha fekau kiate koe, “Ke ʻoua naʻa toe tūtuuʻi ha niʻihi ʻi ho hingoa: mei he fale ʻo ho ngaahi ʻotua, te u motuhi ʻae tamapua kuo tongi, mo e tamapua kuo haka: te u keli ho tanuʻanga, he ʻoku ke kovi.”

15 Se, över bergen nalkas glädjebudbärarens fötter hans som förkunnar frid: »Fira dina högtider, Juda, infria dina löften. Ty ej mer skall fördärvaren draga fram mot dig; han varder förgjord i grund.» Delvis alfabetisk sång; se Poesi i a Ordförkl.

Vakai, ʻi he ngaahi moʻunga ʻae vaʻe ʻo ia ʻoku ʻomi ʻae ongoongolelei, ʻaia ʻoku fakahā ʻae melino! ʻE Siuta, tauhi ki hoʻo ngaahi kātoanga mamafa, fai hoʻo ngaahi fuakava: koeʻuhi ʻe ʻikai kei laka ʻiate koe ʻae angahala; kuo motuhi ʻaupito ia.