Matteus 27
1 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
Утру же бывшу, совет сотвориша вси архиерее и старцы людстии на Иисуса, яко убити Его:
2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
и связавше Его ведоша и предаша Его Понтийскому Пилату игемону.
3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
Тогда видев Иуда предавый Его, яко осудиша Его, раскаявся возврати тридесять сребреники архиереем и старцем,
4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
глаголя: согреших предав кровь неповинную. Они же реша: что есть нам? Ты узриши.
5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
И поверг сребреники в церкви, отиде: и шед удавися.
6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
Архиерее же приемше сребреники, реша: недостойно есть вложити их в корвану, понеже цена крове есть.
7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
Совет же сотворше, купиша ими село скудельничо, в погребание странным:
8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
темже наречеся село то село крове, до сего дне:
9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
тогда сбыстся реченное Иеремием пророком, глаголющим: и прияша тридесять сребреник, цену Цененнаго, Егоже цениша от сынов Израилев,
10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
и даша я на село скудельничо, якоже сказа мне Господь.
11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
Иисус же ста пред игемоном. И вопроси Его игемон, глаголя: Ты ли еси Царь Иудейский? Иисус же рече ему: ты глаголеши.
12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
И егда Нань глаголаху архиерее и старцы, ничесоже отвещаваше.
13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
Тогда глагола Ему Пилат: не слышиши ли, колика на Тя свидетелствуют?
14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
И не отвеща ему ни к единому глаголу, яко дивитися игемону зело.
15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
На (всяк) же праздник обычай бе игемону отпущати единаго народу связня, егоже хотяху:
16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
имяху же тогда связана нарочита, глаголемаго Варавву:
17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
собравшымся же им, рече им Пилат: кого хощете (от обою) отпущу вам: Варавву ли, или Иисуса глаголемаго Христа?
18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
Ведяше бо, яко зависти ради предаша Его.
19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
Седящу же ему на судищи, посла к нему жена его, глаголющи: ничтоже тебе и Праведнику Тому: много бо пострадах днесь во сне Его ради.
20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
Архиерее же и старцы наустиша народы, да испросят Варавву, Иисуса же погубят.
21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
Отвещав же игемон рече им: кого хощете от обою отпущу вам? Они же реша: Варавву.
22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
Глагола им Пилат: что убо сотворю Иисусу глаголемому Христу? Глаголаша ему вси: да распят будет.
23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
Игемон же рече: кое убо зло сотвори? Они же излиха вопияху, глаголюще: да пропят будет.
24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
Видев же Пилат, яко ничтоже успевает, но паче молва бывает, приемь воду, умы руце пред народом, глаголя: неповинен есмь от крове Праведнаго Сего: вы узрите.
25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
И отвещавше вси людие реша: кровь Его на нас и на чадех наших.
26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Тогда отпусти им Варавву: Иисуса же бив предаде (им), да Его пропнут.
27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
Тогда воини игемоновы, приемше Иисуса на судище, собраша Нань все множество воин:
28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
и совлекше Его, одеяша Его хламидою червленою:
29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
и сплетше венец от терния, возложиша на главу Его, и трость в десницу Его: и поклоньшеся на колену пред Ним ругахуся Ему, глаголюще: радуйся, Царю Иудейский.
30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
И плюнувше Нань, прияша трость и бияху по главе Его.
31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
И егда поругашася Ему, совлекоша с Него багряницу и облекоша Его в ризы Его: и ведоша Его на пропятие.
32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
Исходяще же обретоша человека Киринейска, именем Симона: и сему задеша понести крест Его.
33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
И пришедше на место нарицаемое Голгофа, еже есть глаголемо Краниево место,
34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
даша Ему пити оцет с желчию смешен: и вкушь, не хотяше пити.
35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Распеншии же Его разделиша ризы Его, вергше жребия:
36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
и седяще стрежаху Его ту:
37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
и возложиша верху главы Его вину Его написану: Сей есть Иисус, Царь Иудейский.
38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
Тогда распяша с Ним два разбойника: единаго о десную, и единаго о шуюю.
39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
Мимоходящии же хуляху Его, покивающе главами своими
40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
и глаголюще: Разоряяй церковь и треми денми Созидаяй, спасися Сам: аще Сын еси Божий, сниди со креста.
41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
Такожде же и архиерее ругающеся с книжники и старцы (и фарисеи), глаголаху:
42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
иныя спасе, Себе ли не может спасти? Аще Царь Израилев есть, да снидет ныне со креста, и веруем в Него:
43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
упова на Бога: да избавит ныне Его, аще хощет Ему. Рече бо, яко Божий есмь Сын.
44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
Тожде же и разбойника распятая с Ним поношаста Ему.
45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
От шестаго же часа тма бысть по всей земли до часа девятаго:
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
о девятем же часе возопи Иисус гласом велиим, глаголя: Или, Или, лима савахфани? Еже есть, Боже Мой, Боже Мой, вскую Мя еси оставил?
47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
Нецыи же от ту стоящих слышавше глаголаху, яко Илию глашает Сей.
48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
И абие тек един от них, и приемь губу, исполнив же оцта, и вонзе на трость, напаяше Его.
49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
Прочии же глаголаху: остави, да видим, аще приидет Илиа спасти Его.
50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
Иисус же, паки возопив гласом велиим, испусти дух.
51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
И се, завеса церковная раздрася на двое с вышняго края до нижняго: и земля потрясеся: и камение распадеся:
52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
и гроби отверзошася: и многа телеса усопших святых восташа:
53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
и изшедше из гроб, по воскресении Его, внидоша во святый град и явишася мнозем.
54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
Сотник же и иже с ним стрегущии Иисуса, видевше трус и бывшая, убояшася зело, глаголюще: воистинну Божий Сын бе Сей.
55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
Бяху же ту и жены многи издалеча зрящя, яже идоша по Иисусе от Галилеи, служащя Ему:
56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
в нихже бе Мариа Магдалина, и Мариа Иакова и Иосии мати, и мати сыну Зеведеову.
57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
Позде же бывшу, прииде человек богат от Аримафеа, именем Иосиф, иже и сам учися у Иисуса:
58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
сей приступль к Пилату, проси телесе Иисусова. Тогда Пилат повеле дати тело.
59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
И приемь тело Иосиф, обвит е плащаницею чистою
60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
и положи е в новем своем гробе, егоже изсече в камени: и возвалив камень велий над двери гроба, отиде.
61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
Бе же ту Мариа Магдалина и другая Мариа, седяще прямо гроба.
62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
Во утрий же день, иже есть по пятце, собрашася архиерее и фарисее к Пилату,
63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
глаголюще: господи, помянухом, яко льстец он рече, еще сый жив: по триех днех востану:
64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
повели убо утвердити гроб до третияго дне, да не како пришедше ученицы Его нощию украдут Его и рекут людем: воста от мертвых: и будет последняя лесть горша первыя.
65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
Рече же им Пилат: имате кустодию: идите, утвердите, якоже весте.
66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen. Se Silverpenning i Ordförklaringarna. Se Betoning i Ordförklaringarna.
Они же шедше утвердиша гроб, знаменавше камень с кустодиею.
