Lukas 24
1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
Wauhā nanedauwaudaa hesee hauchauvadede, hajesejevesesanith haejeedadauwu hadausaesenanith, haenauuchaudenauau hathāeneevaudenee heesaanuthaunenau, nau jasae hauthauau nauguu.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
Nau haenauhauvanauau hauunaugane haeausānene hehethee hadausaesee.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
Nau haejedānauau, nau haejeveedenauau hedanayaunene Vahadāhenith Hejavaneauthusaun.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
Nau hethauwuu daugaudauwuthajauthee heee, naune, hanesenethe henanenau haetheaugudaunā haenauasāaunenau hedāchaunene:
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
Nau daunāthajauthee, nau haenaunauagunauau vedauauwuu, haeāedauwunā, Naudu nananena haenaudehauna hanenaededaunaude nethee gaujauaudahehehau?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
Hehauwanedau hede, hau jaegauhāde: dauyewuwuu neethāedauwunāna denausunanedaude Gananee,
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
Neesenehede, Heau henane hadvenavathe hejadenene wauwauchudaunanenau, nau hadsaethechauhude, nau nasese hadjaegauhāde.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
Nau haedauyewuwunauau hedanadedaunene,
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
Nau haenaudauwu hehethee needausaesenanith, nau haeauthedaunanauau vahee nuu hayauhuhau jasānee, nau vahee hauthauau.
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Haenane Mare Magdalene, nau Joanna, nau Mare henaune James, nau hauthauauau hesānauau henee henethaunādaunenau, neauthedaunauthee nuu hayauhuhau vadauhanau.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
Nau hedanadedaunenau hathanadauwuyaugaune gaugauyaune, nau haejethauwaudaunaunauau.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
Hanaāegauhāde Peda, nau haeyeseneegau hadausaesenanith, nau haeewauguau, haenauhaude naunaujānaunee haeānaudanenau jessaa, nau haenaude, haegaugauanade hasaunee.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
Nau, naune, hanesenethe haeyehaunenau henee hajesesenee hajasee hauauwudan Emmaus haseagu, hehethee Dādaunedan wauau nesaudauchu nau gauuu daugauha.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
Nau haeanadenauau wauhaunee vahee nuu hayauhuhau hasaunee.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
Nau hethauwuu, henee, dauanadethee wauhaunee nau haenaunaudedaunadenauau, Hejavaneauthusau Nehayau haeeauchauna, nau haenethauna.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
Hau hesesānenau haedunenenau henee hadjaenaunauthee.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
Nau haeāedauwuna, Hayewnau hadanadedaunenau nuu henee nananena hānegudaudenenau, daujajāwauaunadena, nau daudaneāauna?
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
Nau jasaa hanaaseede Cleopas, haeauchuhananadethaa, Gauhanane vavade dauhadavesane nuu Dādaunedan, nau gauhajaene hayauhuhau hasedaudenee hena nuu hesee?
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
Nau haeāedauwuna, Hayewnau? Nau haeāedauwunaa, Heee Hejavaneauthusau Nazareth, nananede Haeyāhe naunaudāde hanasedaude nau hedanadede hathaāhenith Hejavaneauthu nau vahee henanedanede:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
Nau najanauau vevethahevahehauau nau hadauchuwunanevene neesevānethe gaujauaudahede hadneauchuwuhade, nau nesaethechauhude.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
Hau nejauwuwuhaunauau Nananede hadnenayaudede Israel: nau nauguu vahee nuu, desenee nanasāe hesee hāesenesedaudenee.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
Haa, nau jasae hesānauau jea hadahenauau nenāvānauau, naugusāge neanedauthee hadausaesenanith;
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
Nau dejeveedethee hedanayaunene, nejenuusathee, neauthedathee, henee jea haenauhauvanauau hautheaunau neethāhaugaunee henee daujaenaedeyaugaune.
24 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
Nau hauthauauau hānethaunādaunene deyehaunauau hadausaesee, nau haeveedenauau vavade hesānauau neesenehenethe: hau haejenauhauvanauau.
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Hanaāāedauwunaude, Hau hāhauwaenava nau gaunauanuu hadahenau hethauwaudanee vahee henee haeyāhehauau nethauthedathee:
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Naasauau Chris hadnasenede nuu, nau hadjedāde hadnedauvasāthaa.
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
Nau jeeejasesee Mosese nau vahee haeyāhehauau, neevavesāedauwunaude heee vahee hanathauthaunauhunee hayauhuhau hadnesenaedede Nehayau.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
Nau haeeauchauwu hajasee hauauwudan hasesathee: nau nehayau haenanedauneha hadjavesade.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
Hau haeneenadaunanauau, hathauhaugaunee, Hanedaudaunāa: hayānaesade, nau hesee hayāenauwusanauau. Nau haejedā hadnanedaudaunaude.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
Nau hethauwuu, daujanaugude haenethevetheheva, Haeedane jauaujau, nau haevaveene, nau haejeane, nau haevena.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Nau hesesānenau haegaunanenenau, nau hanaāaenaunauthee; nau haeeyauhaudenauau.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
Nau hadāhene gauhauchāe hethauvaa, hanathadagaunee jaee, deanadethānauau jāthee, nau hāegaunanauwunānauau wauthaunauhanau?
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Nau haegauhānauau chauchaunu nau haejaeyehaunauau Dādaunedan, nau haeveehanauau jasānee haeaunauudaunāhenenau, nau hauthauau henee hanedaudaunādaunenau,
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
Vahadāde gauhāde hethauwuu, nau haenauhautheha Simon, hathahaugaunee.
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
Nau haeauthedanauau hayauhuhau hanasedaunith hadesathee, nau hasaenaunāde daujeanauau jauaujau.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
Nau daunausunanadethee, Hejavaneauthusau Nehayau haetheaugu nahethāe hadauthee, nau hathāhaugaunee, Danādauyauau vanenathana.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
Hau haenānauaunauau nau haenāthajaunauau, nau hasethajauhaugaunee henee haenauhauvanauau vadathu.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
Nau hathauhuk, Naudu nananena haenāthajauna, nau naudu haegaugauuthajauna gauhānauha hadahenau?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Nauhaudauwuu Najadenau nau Nauaudau, henee Nananenau nehayau: Vasanee, nau nauhauwuu; hanau vadathau hehauwudausānune nau hehauwudechaunave, hathauhauwuna.
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Nau dauhanadede, haenauhautheha hejadenau nau heaudau.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
Nau haejethauwuthajaunauau heee haunauwuthajaude, nau haegaugauuthajaunauau, Haeāedauwuna, Gauhajevetheneva hede?
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
Nau haevenanauau hanesāhenith nauwu haeaujaunene, nau gauhauaugunaugauye.
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
Nau haeedane, nau haevethe hathaājenethe.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
Nau haeāedauwuna, Nuu nanāe hanadedaunau hāauthedaunathadenenau, denausunethenaedevathana, henee vahee hayauhuhau hadnethauwunauauchuu, hanathauthaunauhuu henanavaavede Mosese, nau haeyāhehauau, nau psalms heee Nananenau.
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Hanaāegaunanauwunaude hadnaenauwunethe, henee hadnaenauwunethe wauthaunauhanau,
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
Nau haeāedauwuna, Hathauthaunauhuu, nau naasauau Chris hadnasenede, nau hadjaegauhāde hehethee gaujauaudahede nasese:
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
Nau henee haugauthegaugauuthajaude nau hadjaegudanee wauchudaudenau hadnautheduhunee heee Heneseede nanadee jajaesenanedanede, hehethee Dādaunedan.
48 I kunnen vittna härom.
Nau nananena haenauwuna nuu hayauhuhau.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
Nau, naune, Nananenau vanenathana sayānee Nāsaunau hau theauguu hedan Dādaunedan, haunaude nananena hāchauwunagu nauguu naudahede hehethee hejavaa.
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
Nau haejasesenedauwauna hajechaudanee Bethany, nau haeegauha, nau haevevethasa.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
Nau hethauwuu, daunausuvevethauchaude, Haenautha, nau haeejechauhau jethee hejavaa.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
Nau haevevethedaunanauau, nau haejaeyehaunauau Dādaunedan nauguu vaseneethajaude:
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Nau dajauaunee haeanedaunauau jedauwuu Vadannauauwuu, hauwaunede nau haevevethedaunanauau Hejavaneauthu. Hethauvaa.
