Lukas 20
1 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
And it came to pass on one of those days, as he was teaching the people in the temple, and preaching the good news, the chief priests and the scholars with the elders stood near.
2 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»
And they spoke, saying to him, Tell us, by what authority are thou doing these things? Or who is he who gave thee this authority?
3 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
And having answered, he said to them, I also will ask you one word, and ye tell me.
4 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»
The immersion of John, was it from heaven or from men?
5 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
And they reasoned with themselves, saying, If we should say, From heaven, he will say, Why did ye not believe him?
6 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»
But if we say, From men, all the people will stone us, for they are convinced John is a prophet.
7 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
And they replied not to know from where.
8 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
And Jesus said to them, Neither do I tell you by what authority I do these things.
9 Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
And he began to speak this parable to the people. A man planted a vineyard, and leased it to farmers, and went abroad for a considerable time.
10 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
And at the season he sent a bondman to the farmers, so that they would give him from the fruit of the vineyard. But having beaten him, the farmers sent him away empty.
11 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
And he proceeded to send another bondman. And they, having beaten and shamefully treated, sent him also away empty.
12 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
And he proceeded to send a third. And they also having wounded this man, cast him out.
13 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
And the lord of the vineyard said, What shall I do? I will send my beloved son. Perhaps they will be made ashamed after seeing this man.
14 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
But when the farmers saw him, they deliberated among themselves, saying, This is the heir. Come, let us kill him, so that the inheritance may become ours.
15 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
And having cast him outside of the vineyard, they killed him. What therefore will the lord of the vineyard do to them?
16 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»
He will come and destroy these farmers, and will give the vineyard to others. And having heard it, they said, May it not happen!
17 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
But having looked upon them, he said, What then is this that is written, The stone that those who build rejected, this became the head of the corner?
18 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»
Every man who falls on that stone will be broken, but on whomever it may fall, it will grind him to dust.
19 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
And the chief priests and the scholars sought to throw hands on him in the same hour. And they were afraid, for they knew that he spoke this parable against them.
20 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
And having watched him, they sent forth insidious men pretending themselves to be righteous, so that they might take hold of his word, in order to deliver him up to the rule and to the authority of the governor.
21 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
And they questioned him, saying, Teacher, we know that thou speak and teach rightly, and thou do not accept a personage, but teach the way of God in truth,
Is it permitted for us to give tribute to Caesar or not?
23 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
But having perceived their craftiness, he said to them, Why do ye try me?
24 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»
Display to me a denarius. Whose image and inscription has it? And having answered, they said, Caesar's.
25 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
And he said to them, Then render the things of Caesar to Caesar, and the things of God to God.
26 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
And they were unable to lay hold of his word before the people. And having marveled at his answer, they were silent.
27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
And some of the Sadducees having approached, those who say there is no resurrection, they questioned him,
28 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
saying, Teacher, Moses wrote to us, if any brother dies, having a wife, and this man dies childless, that his brother should take his wife, and raise up seed to his brother.
29 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
There were therefore seven brothers. And the first having taken a wife, died childless.
30 Då tog den andre i ordningen henne
And the second took the woman, and this man died childless.
31 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
And the third likewise took her, and likewise also the seven; they left behind no children, and died.
32 Slutligen dog ock hustrun.
And last of all the woman also died.
33 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»
In the resurrection therefore whose wife of them does she become? For the seven had her as wife.
34 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
And having answered, Jesus said to them, The sons of this age marry, and are given in marriage, (aiōn g165)
35 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
but those who are considered worthy to attain to that age, and the resurrection from the dead, neither marry, nor are given in marriage. (aiōn g165)
36 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
For neither can they die any more, for they are like the agents, and are sons of God, being sons of the resurrection.
37 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
But that the dead are raised, even Moses showed at the Bush when he calls the Lord, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob.
38 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»
Now he is not God of the dead, but of the living, for all live to him.
39 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»
And some of the scholars having answered, they said, Teacher, thou said well.
40 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
For they no longer dared to question him anything.
41 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?
And he said to them, How do they say the Christ is David's son?
42 David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
Even David himself says in the book of Psalms, The Lord said to my Lord, Sit thou at my right hand,
43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
until I will place thine enemies a footstool of thy feet.
44 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»
David therefore calls him Lord, and how is he his son?
45 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
And while all the people were listening, he said to his disciples,
46 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
Beware of the scholars, who desire to walk around in long robes, and love greetings in the marketplaces, and chief seats in the synagogues, and places of honor at the feasts,
47 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
who devour widows' houses, and in pretence make long prayers. These will receive greater damnation.
