Lukas 19
1 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
And he entered and was passing through Jericho.
2 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
And behold, a man called by name Zacchæus; and he was a chief publican, and he was rich.
3 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
And he sought to see Jesus who he was; and could not for the crowd, because he was little of stature.
4 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
And he ran on before, and climbed up into a sycomore tree to see him: for he was to pass that way.
5 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»
And when Jesus came to the place, he looked up, and said unto him, Zacchæus, make haste, and come down; for to-day I must abide at thy house.
6 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
And he made haste, and came down, and received him joyfully.
7 Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»
And when they saw it, they all murmured, saying, He is gone in to lodge with a man that is a sinner.
8 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
And Zacchæus stood, and said unto the Lord, Behold, Lord, the half of my goods I give to the poor; and if I have wrongfully exacted aught of any man, I restore fourfold.
9 Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
And Jesus said unto him, To-day is salvation come to this house, forasmuch as he also is a son of Abraham.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
For the Son of man came to seek and to save that which was lost.
11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
And as they heard these things, he added and spake a parable, because he was nigh to Jerusalem, and [because] they supposed that the kingdom of God was immediately to appear.
12 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
He said therefore, A certain nobleman went into a far country, to receive for himself a kingdom, and to return.
13 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
And he called ten servants of his, and gave them ten pounds, and said unto them, Trade ye [herewith] till I come.
14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»
But his citizens hated him, and sent an ambassage after him, saying, We will not that this man reign over us.
15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
And it came to pass, when he was come back again, having received the kingdom, that he commanded these servants, unto whom he had given the money, to be called to him, that he might know what they had gained by trading.
16 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
And the first came before him, saying, Lord, thy pound hath made ten pounds more.
17 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
And he said unto him, Well done, thou good servant: because thou wast found faithful in a very little, have thou authority over ten cities.
18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
And the second came, saying, Thy pound, Lord, hath made five pounds.
19 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
And he said unto him also, Be thou also over five cities.
20 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
And another came, saying, Lord, behold, [here is] thy pound, which I kept laid up in a napkin:
21 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
for I feared thee, because thou art an austere man: thou takest up that which thou layedst not down, and reapest that which thou didst not sow.
22 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
He saith unto him, Out of thine own mouth will I judge thee, thou wicked servant. Thou knewest that I am an austere man, taking up that which I laid not down, and reaping that which I did not sow;
23 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
then wherefore gavest thou not my money into the bank, and I at my coming should have required it with interest?
24 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
And he said unto them that stood by, Take away from him the pound, and give it unto him that hath the ten pounds.
25 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
And they said unto him, Lord, he hath ten pounds.
26 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
I say unto you, that unto every one that hath shall be given; but from him that hath not, even that which he hath shall be taken away from him.
27 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
But these mine enemies, that would not that I should reign over them, bring hither, and slay them before me.
28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
And when he had thus spoken, he went on before, going up to Jerusalem.
29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
And it came to pass, when he drew nigh unto Bethphage and Bethany, at the mount that is called Olivet, he sent two of the disciples,
30 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
saying, Go your way into the village over against [you]; in which as ye enter ye shall find a colt tied, whereon no man ever yet sat: loose him, and bring him.
31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
And if any one ask you, Why do ye loose him? thus shall ye say, The Lord hath need of him.
32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
And they that were sent went away, and found even as he had said unto them.
33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»
And as they were loosing the colt, the owners thereof said unto them, Why loose ye the colt?
34 De svarade: »Herren behöver den.»
And they said, The Lord hath need of him.
35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
And they brought him to Jesus: and they threw their garments upon the colt, and set Jesus thereon.
36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
And as he went, they spread their garments in the way.
37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
And as he was now drawing nigh, [even] at the descent of the mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works which they had seen;
38 och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»
saying, Blessed [is] the King that cometh in the name of the Lord: peace in heaven, and glory in the highest.
39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
And some of the Pharisees from the multitude said unto him, Teacher, rebuke thy disciples.
40 Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»
And he answered and said, I tell you that, if these shall hold their peace, the stones will cry out.
41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
And when he drew nigh, he saw the city and wept over it,
42 och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
saying, If thou hadst known in this day, even thou, the things which belong unto peace! but now they are hid from thine eyes.
43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
For the days shall come upon thee, when thine enemies shall cast up a bank about thee, and compass thee round, and keep thee in on every side,
44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
and shall dash thee to the ground, and thy children within thee; and they shall not leave in thee one stone upon another; because thou knewest not the time of thy visitation.
45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
And he entered into the temple, and began to cast out them that sold,
46 och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
saying unto them, It is written, And my house shall be a house of prayer: but ye have made it a den of robbers.
47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
And he was teaching daily in the temple. But the chief priests and the scribes and the principal men of the people sought to destroy him:
48 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
and they could not find what they might do; for the people all hung upon him, listening.
