Lukas 18
1 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
And he spake also a simile to them, that it behoveth [us] always to pray, and not to faint,
2 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
saying, 'A certain judge was in a certain city — God he is not fearing, and man he is not regarding —
3 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
and a widow was in that city, and she was coming unto him, saying, Do me justice on my opponent,
4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
and he would not for a time, but after these things he said in himself, Even if God I do not fear, and man do not regard,
5 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
yet because this widow doth give me trouble, I will do her justice, lest, perpetually coming, she may plague me.'
6 Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
And the Lord said, 'Hear ye what the unrighteous judge saith:
7 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
and shall not God execute the justice to His choice ones, who are crying unto Him day and night — bearing long in regard to them?
8 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
I say to you, that He will execute the justice to them quickly; but the Son of Man having come, shall he find the faith upon the earth?'
9 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
And he spake also unto certain who have been trusting in themselves that they were righteous, and have been despising the rest, this simile:
10 »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
'Two men went up to the temple to pray, the one a Pharisee, and the other a tax-gatherer;
11 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
the Pharisee having stood by himself, thus prayed: God, I thank Thee that I am not as the rest of men, rapacious, unrighteous, adulterers, or even as this tax-gatherer;
12 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
I fast twice in the week, I give tithes of all things — as many as I possess.
13 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
'And the tax-gatherer, having stood afar off, would not even the eyes lift up to the heaven, but was smiting on his breast, saying, God be propitious to me — the sinner!
14 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
I say to you, this one went down declared righteous, to his house, rather than that one: for every one who is exalting himself shall be humbled, and he who is humbling himself shall be exalted.'
15 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
And they were bringing near also the babes, that he may touch them, and the disciples having seen did rebuke them,
16 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
and Jesus having called them near, said, 'Suffer the little children to come unto me, and forbid them not, for of such is the reign of God;
17 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
verily I say to you, Whoever may not receive the reign of God as a little child, may not enter into it.'
18 Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» (aiōnios g166)
And a certain ruler questioned him, saying, 'Good teacher, what having done — shall I inherit life age-during?' (aiōnios g166)
19 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
And Jesus said to him, 'Why me dost thou call good? no one [is] good, except One — God;
20 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
the commands thou hast known: Thou mayest not commit adultery, Thou mayest do no murder, Thou mayest not steal, Thou mayest not bear false witness, Honour thy father and thy mother.'
21 Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
And he said, 'All these I did keep from my youth;'
22 När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
and having heard these things, Jesus said to him, 'Yet one thing to thee is lacking; all things — as many as thou hast — sell, and distribute to the poor, and thou shalt have treasure in heaven, and come, be following me;'
23 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
and he, having heard these things, became very sorrowful, for he was exceeding rich.
24 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
And Jesus having seen him become very sorrowful, said, 'How hardly shall those having riches enter into the reign of God!
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
for it is easier for a camel through the eye of a needle to enter, than for a rich man into the reign of God to enter.'
26 Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
And those who heard, said, 'And who is able to be saved?'
27 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
and he said, 'The things impossible with men are possible with God.'
28 Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
And Peter said, 'Lo, we left all, and did follow thee;'
29 Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
and he said to them, 'Verily I say to you, that there is not one who left house, or parents, or brothers, or wife, or children, for the sake of the reign of God,
31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
And having taken the twelve aside, he said unto them, 'Lo, we go up to Jerusalem, and all things shall be completed — that have been written through the prophets — to the Son of Man,
32 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
for he shall be delivered up to the nations, and shall be mocked, and insulted, and spit upon,
33 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
and having scourged they shall put him to death, and on the third day he shall rise again.'
34 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
And they none of these things understood, and this saying was hid from them, and they were not knowing the things said.
35 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
And it came to pass, in his coming nigh to Jericho, a certain blind man was sitting beside the way begging,
36 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
and having heard a multitude going by, he was inquiring what this may be,
37 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
and they brought him word that Jesus the Nazarene doth pass by,
38 Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
and he cried out, saying, 'Jesus, Son of David, deal kindly with me;'
39 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
and those going before were rebuking him, that he might be silent, but he was much more crying out, 'Son of David, deal kindly with me.'
40 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
And Jesus having stood, commanded him to be brought unto him, and he having come nigh, he questioned him,
41 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
saying, 'What wilt thou I shall do to thee?' and he said, 'Sir, that I may receive sight.'
42 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
And Jesus said to him, 'Receive thy sight; thy faith hath saved thee;'
43 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
and presently he did receive sight, and was following him, glorifying God; and all the people, having seen, did give praise to God.
