Lukas 17
1 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
Iyesus b́ danifuwotssh hank'owa bí et, «Ashuwotsi gandde'er moorrots dikit keewwots bo woo oreratse, ernmó morrots dikosh t'ug wotitu man wotk'ayna!
2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
Konwor wotowa asho, múk'nananotsitse dab iko gand de'er dikitwoniyere di'i shútso b́bimbats tifde aats k'arots bín juwk'rewo k'aniyank'e bísh.
3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
Eshe it tookish it atso korde'ere! ni eshu neen b́dadiyal fayowe! b́ t'afiyo danr naandre bí etal bísh orowe eree!
4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
Ik aawon shawatoto neen b́ dadiyal err ik aaw manots n maants waar ‹T t'afitsosh goynere› bí etal bísh orowa eree.»
5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
B́ woshtswots doonzo Iyesussh «Oona neesha imnetiyo noosh dabuwe» bo et.
6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
Doonzo Iyesuswere «Fuk'i aawi fetshuk'o imnetiyu it detsink'e fuk'i mitansh ‹Hanoke wad'ar aats k'arots kokewe!› it etink'ere itsh aleyank'e» bí et.
7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
Manats dabt́ Iyesus hank'owa bí et, «Ititsi iko gosh goshfo wee mereer jinf guutso detstso, b́ guutso finoke bí aantsok'on guutsosh ‹Waa bede n kooc'misho moowe› etetuwa?
8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
Maniyere ‹Eree! t kooc'misho taash k'aniwe, maar t úyfetsosh tuumr taash finowe, maniyere okoon ando nee maar úshetune› etetuwoshna?
9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
Eshe, guutso bísh finowe eteetso ee ett b́ fontsotse b́ doonz bín b́ údituwok'o arefa itsha?
10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
Itwoor mank'o it finituwok'o itsh keewets jamo fin it k'rtsok'on, ‹K'awuntsalk guuts noone, no k'altsosh noon údo geyiratse› erere.»
11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
Iyesus Iyerusalem maants bí amor Semarinat Gelil dagona b́ beshi.
12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
Gal ikuts b́ kindtsok'on, tats een shodetsuwots b́ maants waat wokoon need' boguts,
13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
Bok'aronowere eenshdek't «Iyesuso, danifono, oona neesha noosh maac'o k'ewowe!» ett bokuhi.
14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
Iyesuswere boon s'iilt «Ameree! It atso kahniwotssh kitsuwere!» bí et. Bowere amoke bobefere bo een shodatse kashbowuts.
15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
Boyitsi iko bí een shodotse b́ kashtsok'owo b́ bek'tsok'on Ik'o udfere aanat b́waa.
16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
Iyesusnowere údefetst́ b́tufi shirots b́dihi, bímo Semary dats asha b́ tesh.
17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
Iyesuswere hank'owa bí et, «Een shodotse kashtsuwots tatsnosha boteshi? Eshe, tatswots aabno?
18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
Ik'o údosh aanat waatso k'osh jirani bako k'osho dab iko datseratsaá?»
19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
Maniye hakon Iyesus ash mansh, «Tuur amee, n imnetiyo neen kashire» bí et.
20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
Ferisawiwots Iyesussh, «Ik' mengstu awure b weti?» ett bo aati. Bíwere hank'o ett boosh bí aani, «Ik'o mengstu wáá woo ash ashuwots bo kotiruwok'onaliye,
21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
Konwor ‹Hambiye, hanoki ye wee ekewokiye› etetkiyaliye, hamb Ik'o mengstu it dagotsiye.»
22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
Manats dabt Iyesus b́ danifuwotssh hank'o bíet, «Ash Na'o aawwotsitse dab iku bek'osh it mirac'it aawo weetuwe, ernmó be'atste.
23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
Ashuwots ‹Hambe, Krstos hanoke b́ fa'oni! wee ekewoke b́ fa'oni!› etetúne, ernmó amk'ayere, boshutso shoy k'ayere.
24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
Guumo darotse b́ p'alk'or ik maants dats daaratse tuut k'osh dats daarats b́ golfok'o ash na'o b́ weet aawots mank'owe b́ wotiti,
25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
Ernmó Ash na'o shino ayide gond bek'o tí ats bodo geyife, and dúri s'oot'wotsnowere gac'ewonat k'efeyo oritkaliye.
26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
Noh dúr wottsi naaro taa Ash na'o t wooror mank'o b́ wotiti.
27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
Noh markabuts b́ kindfetso ash ashuwots mafetst, úshfetst, dek'fetst de'efetstni botesh, manoor t'afits atso waat jametsi k'ot'dek' t'afi b́k'ri.
28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
Mank'owa ando Lot' dúr b́ wottsi naaro wotituwe, manoor ashuwots maat bo ushfere, kemt bokeewefere, atkltiyo kokeftst moo bo agfera bo teshi.
29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
Ernmó Lot' Sedomitse b́ keshts aawots tawonat diniyon darotse butst jametswotsi t'afibk'ri.
30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
Taa Ash na'o t be'ewotso mank'o wotitwe.
31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
«Manots b́ máá tokatse kesht beyiru asho b́meyitsi k'ac'dek'o oot' k'aya, gooshok amt fa'o b́gal aanar waak'aye.
32 Kommen ihåg Lots hustru.
Lot' máátsu b wottsok'o gawude'ere!
33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
B́ kashu oori dek'o geyiru jamo bin t'ut'etuwe, b́ kasho beshide imetu jamo wooriydek'etuwe.
34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
Manots t'ú git ashuwots ik es'atse k'eetúno, boyitse ikonowere dek'etuwe, ikonúwere oorituwe.
35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
Mááts gitetswots ikoke ik di'i shútsatse tohar dio di'ituno, iku dek'etuwe, iku oorituwane. [
36 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
Git ashuwots tar ikotse goshfere, iko dek'etuwe, iko oorituwe.»]
B́ danifuotswere Iyesussh, «Doonzono, ewuke dek' ameyiri» ett bo aati. Bíwere «Duuni beyoke k'orwotsuwere kakuwetúno» ett boosh bíaaniy.
