3 Mosebok 25

1 Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese ʻi he moʻunga ko Sainai, ʻo pehē,

2 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet hålla sabbat åt HERREN.

Lea ki he fānau ʻa ʻIsileli, mo ke pehē kiate kinautolu, ʻOka mou ka hoko atu ki he fonua ʻaia ʻoku ou foaki kiate kimoutolu, ʻe toki fai ai ʻe he fonua ʻae Sāpate kia Sihova.

3 I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård och inbärga avkastningen av landet,

Ko e taʻu ʻe ono ke ke tō ai hoʻo ngoue, mo e taʻu ʻe ono ke ke ʻauhani hoʻo ngoue vaine, ʻo tānaki hono fua;

4 men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära din vingård.

Ka ko hono fitu ʻoe taʻu ko e Sāpate ia ke mālōlō ai ʻae fonua, ko e Sāpate ia kia Sihova: ʻoua naʻa ke tō ai hoʻo ngoue, pe ʻauhani hoʻo ngoue vaine.

5 Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du icke avbärga. Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.

Ko ia ʻoku tupu ʻiate ia pe ʻi he ngaahi fua ʻo hoʻo taʻu ʻoua naʻa ke tuʻusi, pe toli ʻae ngaahi kālepi ʻoe vaine taʻeʻauhani he ko e taʻu mālōlō ia ki ho fonua.

6 Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din inhysesman, de som bo hos dig.

Pea ko e Sāpate ʻoe fonua ko e meʻakai ia maʻamoutolu; kiate koe, pea ki hoʻo tamaioʻeiki, pea ki hoʻo kaunanga, pea ki hoʻo tamaioʻeiki unga ngāue, pea ki he muli ʻoku ʻāunofo kiate koe,

7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin föda av all dess avkastning.

Pea ki hoʻo fanga manu lahi, pea ki hoʻo fanga manu ʻi ho fonua kotoa pē, ko ia kotoa pē ʻoku tupu ko e meʻakai ia kiate kinautolu.

8 Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.

Pea ke lau kiate koe ʻae Sāpate ʻe fitu ʻoe ngaahi taʻu; ko e taʻu ʻe fitu lau ʻe fitu; pea ko hono lau ʻoe Sāpate ʻe fitu ʻoe ngaahi taʻu ko e taʻu ʻe fāngofulu ma hiva.

9 Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta blåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basun över hela edert land.

Pea te ke toki fekau ke ifi ʻae meʻa lea ʻoe siupeli ʻi hono hongofulu ʻoe [ʻaho ]ʻi hono fitu ʻoe māhina, ʻi he ʻaho ʻoe fakalelei ke mou fakaongo atu ʻae meʻa lea ʻi homou fonua kotoa pē.

10 Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.

Pea ke mou fakatapui hono nimangofulu ʻoe taʻu, ʻo fakahā ʻae huhuʻi ʻi he fonua kotoa pē ki hono kakai kotoa pē; ʻe ʻiate kimoutolu ia ko e siupeli: pea ʻe toe hoko ʻae tangata taki taha kotoa pē ki hono ʻapi, pea ʻe toe haʻu taki taha ʻae tangata ki hono fale.

11 Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen I icke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen I icke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.

Ko e nimangofulu taʻu ko ia ʻe ʻiate kimoutolu ia ko e siupeli: ʻoua naʻa mou tūtuuʻi, pe tuʻusi ʻaia ʻoku tupu ʻiate ia pe, pe tānaki mei he vaine ʻoku taʻeʻauhani.

12 Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder. Från själva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.

He ko e siupeli ia; ʻe māʻoniʻoni ia kiate kimoutolu: te mou kai ʻa hono fua ʻo ia mei he ngoue pe.

13 Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin arvsbesittning.

Pea ʻi he taʻu ʻoe siupeli ni ʻe toe haʻu ʻae tangata taki taha kotoa pē ki hono tofiʻa,

14 Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder nästa, skolen I icke göra varandra orätt:

Pea kapau ʻoku ke fakatau ha meʻa ki ho kaungāʻapi, pe fakatau ha meʻa meiate ia, ʻoua naʻa mou fefakamamahiʻaki ʻakimoutolu:

15 efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.

Ke ke fakatau mei ho kaungāʻapi ʻo fakatatau ki hono lau ʻoe taʻu ʻi he hili ʻae siupeli, pea te ne fakatau kiate koe ʻo fakatatau ki hono lau ʻoe taʻu ʻo hono ngaahi fua:

16 Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett visst antal grödor är det han säljer till dig.

Te ke fakalahi ʻa hono totongi ʻo fakatatau mo hono lahi ʻoe taʻu, pea ke fakasiʻisiʻi hono totongi ʻo fakatatau ki hono siʻi ʻoe taʻu: he ʻoku ne fakatau ia kiate koe ʻo fakatatau ki hono lau ʻoe taʻu ʻo hono fua ʻo ia.

17 I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty jag är HERREN, eder Gud.

Ko ia ʻoua naʻa mou fefakamamahiʻaki ʻakimoutolu; ka ke manavahē ki ho ʻOtua; he ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.

18 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.

Ko ia ke mou fai ʻeku ngaahi fekau, pea tauhi ʻeku ngaahi tuʻutuʻuni, ʻo fai ki ai; pea te mou nofo malu pe ʻi he fonua.

19 Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och I skolen bo trygga däri.

Pea ʻe tupu ʻi he fonua hono fua, pea te mou kai ʻo mākona, ʻo nofo ʻi ai ʻi he fiemālie.

20 Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi icke få så och icke få inbärga vår gröda?»,

Pea kapau ʻoku mou pehē, Ko e hā te mau kai ʻi hono fitu ʻoe taʻu? Koeʻuhi ʻe ʻikai te mau tūtuuʻi, pe tānaki ʻemau fua:

21 så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre åren.

Teu toki fekau ʻeku tāpuaki kiate kimoutolu ʻi hono ono ʻoe taʻu, pea ʻe tupu ʻi ai ʻae fua ʻo feʻunga mo e taʻu ʻe tolu.

22 Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.

Pea te mou tūtuuʻi ʻi hono valu ʻoe taʻu, kae kai ʻae fua motuʻa ʻo aʻu ki hono hiva ʻoe taʻu: te mou kai ʻae meʻakai motuʻa kaeʻoua ke hoko ʻa hono toʻukai.

23 När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.

ʻE ʻikai fakatau ʻae fonua ʻo taʻengata: he ʻoku ʻoʻoku ʻae fonua; he ko e kau muli mo e ʻāunofo ʻakimoutolu kiate au.

24 I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att återbörda jordegendom.

Pea ʻi he fonua kotoa pē ʻoku mou maʻu te mou tuku ke huhuʻi ʻae fonua.

25 Om din broder råkar i armod och säljer något av sin arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom och återbörda det brodern har sålt.

Kapau kuo fakaʻaʻau ʻo masiva ʻa ho kāinga, pea kuo ne fakatau ha potu ʻo hono ʻapi, pea kapau ʻe haʻu ha niʻihi ʻi hono kāinga ke huhuʻi ia, ke ne huhuʻi ai ʻaia naʻe fakatau ʻe hono kāinga.

26 Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,

Pea kapau ʻoku ʻikai ʻi he tangata ha tokotaha ke huhuʻi ia, pea ʻoku faʻa huhuʻi ia ʻe ia pe;

27 så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin besittning.

Tuku ai ke ne lau ʻe ia ʻae ngaahi taʻu ʻo hono fakatau ʻo ia, pea ʻatu hono toe ʻo ia ki he tangata naʻa ne fakatau ia ki ai; koeʻuhi ke toe haʻu ia ki hono ʻapi.

28 Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall då återfå sin besittning.

Pea kapau ʻoku ʻikai mafai ʻe ia ke toe ʻomi ia kiate ia, pea ko e meʻa naʻe fakatau ʻe tuku pe ia ʻi he nima ʻo ia naʻa ne fakatau ia ʻo aʻu ki he taʻu ʻoe siupeli: pea ʻi he siupeli ʻe tukuange ia, pea ʻe haʻu ia ki hono ʻapi.

29 Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är då inskränkt till viss tid.

Pea kapau ʻoku fakatau ʻe ha tangata ha fale nofoʻanga ʻi loto kolo ʻoku ai hano ʻā maka, ʻe ngofua ʻa ʻene huhuʻi ia ʻi he ʻikai ʻosi ʻae taʻu kotoa hili hono fakatau: ʻi he taʻu kotoa ʻe ngofua ʻa ʻene huhuʻi ia.

30 Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute, så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.

Pea kapau ʻe ʻikai huhuʻi ia ʻi he taʻu kātoa, pea ko e fale ko ia ʻoku ʻi he kolo ʻā maka ʻe ʻoʻona ia naʻa ne fakatau ia ʻo taʻengata ʻi hono ngaahi toʻutangata; ʻe ʻikai toe tukuange ia ʻi he siupeli.

31 Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på jubelåret skola de frånträdas.

Ka ko e ngaahi fale ʻi he ngaahi potu kakai ʻoku ʻikai hanau ʻā, ʻe lau ia fakataha mo e ngaahi ngoue ʻoe fonua: ʻe ngofua ke huhuʻi ia, pea ʻe tukuange ia ʻi he siupeli.

32 Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna

Ka ko e ngaahi potu nofoʻanga ʻoe kau Livai, mo e ngaahi fale ʻi he ngaahi potu nofoʻanga ʻo honau ʻapi, ʻe ngofua ki he kau Livai, ke huhuʻi ia ʻi he kuonga kotoa pē.

33 Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas arvsbesittning bland Israels barn.

Pea kapau ʻoku fakatau ʻe ha tangata mei he kau Livai, pea ko e fale naʻe fakatau, mo e potu kakai ʻo hono ʻapi, ʻe tukuange ia ʻi he siupeli: he ko e ngaahi fale ʻoe ngaahi potu kakai ʻoe kau Livai, ko honau ʻapi ia ʻi he fānau ʻa ʻIsileli.

34 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.

Ka ko e ngoue ʻoku hoko ʻo ofi mo honau ngaahi potu kakai, ʻe ʻikai fakatau ia: he ko honau tofiʻa tuʻumaʻu ia.

35 Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en inhysesman skall han få leva hos dig.

Pea kapau kuo hoko ʻo masiva ʻa ho kāinga, pea kuo vaivai ia; pea te ke tokoni ia; neongo pe ko e muli ia pe ko ha ʻāunofo kiate koe; koeʻuhi ke ne moʻui ai mo koe.

36 Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.

‌ʻOua naʻa ke toʻo ha totongi ʻiate ia, pe hano tupu; ka ke manavahē ki he ʻOtua; koeʻuhi ke moʻui ho kāinga mo koe.

37 Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna honom av dina livsmedel mot ränta.

‌ʻOua naʻa ke ʻatu hoʻo koloa kiate ia ke maʻu ai ʻae totongi, pe nō hoʻo meʻakai ke maʻu ai hono tupu.

38 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.

Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua, kuo u ʻomi ʻakimoutolu mei he fonua ko ʻIsipite, ke foaki kiate kimoutolu ʻae fonua ko Kēnani, pea ke u hoko ko homou ʻOtua.

39 Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall du icke låta honom göra trälarbete;

Pea kapau kuo hoko ʻo masiva ho kāinga ʻoku nofo ofi kiate koe, pea fakatau ʻe ia ia kiate koe: ʻoua naʻa ke fakapōpulaʻi ia ke fai ʻo hangē ha hopoate;

40 såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig.

Ka ʻe ʻiate koe ia ʻo hangē ha tamaioʻeiki ʻoku ngāue ki ha totongi, mo e ʻāunofo, pea te ne ʻiate koe ko e tauhi ʻo aʻu ki he taʻu ʻoe siupeli:

41 Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom; och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå.

Pea ʻe toki ʻalu ia ʻiate koe, ʻaia mo ʻene fānau mo ia, pea ʻe toe hoko atu ia ki hono kāinga, pea ʻe hoko ki he ʻapi ʻo ʻene ngaahi tamai.

42 Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de skola icke säljas såsom man säljer trälar.

He ko ʻeku kau tamaioʻeiki ʻakinautolu, ʻaia naʻaku ʻomi mei he fonua ko ʻIsipite: ʻoua naʻa fakatau ʻakinautolu ke fakapōpulaʻi.

43 Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall frukta din Gud.

‌ʻE ʻikai te ke puleʻi ʻakinautolu ʻi he mālohi lahi; ka ke manavahē ki ho ʻOtua.

44 Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder.

Ko hoʻo kau tamaioʻeiki mo hoʻo kau kaunanga ʻaia te ke maʻu, ʻe maʻu ia mei he kakai taʻelotu ʻoku nofo takatakai ʻiate koe; ke mou fakatau ʻiate kinautolu ʻae kau tamaioʻeiki mo e kau kaunanga.

45 I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder egendom.

Pea koeʻuhi ko e fānau ʻae kau muli ʻoku ʻāunofo ʻiate kimoutolu, te mou fakatau ʻiate kinautolu, pea ʻi honau ngaahi faʻahinga ʻoku ʻiate kimoutolu, ʻaia naʻa nau fakatupu ʻi homou fonua: pea ko homou kakai ʻakinautolu.

46 Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt över den andre.

Pea ke mou maʻu ʻakinautolu ko e kakai ki hoʻomou fānau ʻoku muimui ʻiate kimoutolu, kenau maʻu ʻakinautolu ko honau kakai; ko hoʻomou kau tamaioʻeiki ʻo taʻengata; ka ʻe ʻikai te mou pule mālohi ki he fānau ʻa ʻIsileli ko homou kāinga, ko e taha ki he taha.

47 Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd, och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt,

Pea kapau ʻe fakaʻaʻau ʻo koloaʻia ha ʻāunofo, pe ha muli ʻoku nofo ofi kiate koe, pea fakaʻaʻau ʻo masiva ho kāinga ʻoku nofo ofi kiate ia, ʻo ne fakatau ia ki he muli pe ko e ʻāunofo ʻoku nofo ʻāunofo ofi kiate ia, pe ki ha tokotaha ʻi he hako ʻoe muli:

48 så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas ut; någon av hans bröder må lösa honom;

Hili hono fakatau ia ʻoku ngofua ke huhuʻi ia: ʻoku ngofua ke huhuʻi ia ʻe ha tokotaha ʻi hono kāinga.

49 eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv lösa sig.

‌ʻE ngofua ke huhuʻi ia ʻe he tokoua ʻo ʻene tamai, pe ko e foha ʻoʻona, pe huhuʻi ia ʻe ha tokotaha ʻoku kāinga ofi kiate ia ʻi hono kāinga; pea kapau ʻoku ne mafai, ke huhuʻi ia ʻe ia pe.

50 Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter, huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.

Pea te ne lau kiate ia naʻa ne fakatau ia ʻo fai mei he taʻu naʻe fakatau ai ia kiate ia ʻo hoko ki he taʻu ʻoe siupeli: pea ko e totongi ʻoe fakatau ʻe fakatatau ki hono lau ʻoe taʻu, ʻe fakatatau ia kiate ia mo e ngāue ʻae tamaioʻeiki ʻoku totongi.

51 Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.

Kapau ʻoku toe lahi ʻae taʻu kimui, ʻe toe ʻatu ʻe ia ʻo fakatatau ki ai ʻae koloa ʻo hono huhuʻi mei he koloa naʻe fakatauʻaki ia.

52 Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter antalet av sina år.

Pea kapau ʻoku toe siʻi pe ʻae taʻu ki he siupeli, pea ʻe lau ia ki ai mo ia, pea ʻe toe ʻatu kiate ia ʻo fakatatau ki hono taʻu ʻae totongi ʻo hono huhuʻi.

53 Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.

Pea ʻe ʻiate ia ia ʻo hangē ha tamaioʻeiki ngāue ʻoku totongi ʻi he taʻu taki taha; pea ʻe ʻikai puleʻi mālohi ia kiate ia ʻi ho ʻao.

54 Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med honom.

Pea kapau ʻe ʻikai huhuʻi ia ʻi he ngaahi taʻu ko ia, pea ʻe toki tukuange ia ʻi he taʻu ʻoe siupeli, ʻa ia, mo ʻene fānau mo ia.

55 Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.

He ko e kau tamaioʻeiki kiate au ʻae fānau ʻa ʻIsileli; ko ʻeku kau tamaioʻeiki ʻakinautolu, ʻaia kuo u ʻomi mei he fonua ko ʻIsipite: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.