Klagovisorna 5

1 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

Wspomnij, PANIE, na to, co nas spotkało. Spójrz i zobacz nasze pohańbienie.

2 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

Nasze dziedzictwo przypadło obcym, a nasze domy – cudzoziemcom.

3 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

Staliśmy się sierotami, bez ojca; nasze matki są jak wdowy.

4 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

Własną wodę pijemy za pieniądze, nasze drwa za pieniądze kupujemy.

5 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Prześladowanie ciąży na naszym karku. Pracujemy, [a] nie dają nam odpocząć.

6 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Podawaliśmy rękę Egipcjanom i Asyryjczykom, aby nasycić się chlebem.

7 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

Nasi ojcowie zgrzeszyli, nie ma ich, a my nosimy ich nieprawość.

8 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Niewolnicy panują nad nami, nie ma nikogo, kto by nas wybawił z ich ręki.

9 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

Z narażeniem życia szukamy swego chleba z powodu miecza [na] pustyni.

10 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

Nasza skóra jak piec zaciemniła się od strasznego głodu.

11 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

Kobiety na Syjonie hańbiono, a panny – w miastach Judy.

12 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

Książęta byli wieszani ich rękami, oblicza starszych nie uszanowano.

13 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

Młodzieńców wzięli do młócenia, dzieci padały pod [ciężarem] drewna.

14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Starcy w bramach już nie siadają, młodzieńcy przestali [śpiewać] swoje pieśni.

15 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

Radość zniknęła z naszych serc, nasze pląsanie zamieniło się w żałobę.

16 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

Spadła korona z naszej głowy. Biada nam, bo zgrzeszyliśmy!

17 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

Dlatego nasze serce omdlewa, dlatego nasze oczy są zaćmione.

18 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

Z powodu spustoszonej góry Syjonu lisy chodzą po niej.

19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

Ty, PANIE, trwasz na wieki, twój tron z pokolenia na pokolenie.

20 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

Czemu zapominasz o nas na wieki i opuszczasz nas na tak długi czas?

21 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

Nawróć nas do siebie, PANIE, a będziemy nawróceni; odnów nasze dni, jak dawniej.

22 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

Czy odrzuciłeś nas całkowicie? Czy bardzo się na nas gniewałeś?